Eva Bergström, som inom kort lämnar uppdraget som socialnämndens ordförande i Luleå, säger sig vara nöjd med nämndens arbete inom äldreomsorgsområdet. Hon har suttit i nämnden sedan 1989. Inlåsningen av gamla i vård- och omsorgsboendet Öjagården i Piteå var ett omskakande avslöjande även för nämndspolitikerna i Luleå, menar hon.
- Jag känner stor tillit till både tjänstemän och personal, säger hon men konstaterar att det aldrig går att "sitta lugnt i båten".
Eva Bergström tycker att Luleå som länets största kommun ska vara något av en förebild för andra kommuner.
Fler äldre
I Luleå blir de äldre allt fler. I dag är det vanligtvis bara de sjukaste som flyttar in i kommunens vård- och omsorgsboenden. För de som vill ha trygghet och gemenskap, men kanske inte så mycket vård, finns inga alternativ.
- Vi är överens i nämnden om att vi behöver så kallade trygghetsboenden, liknande de gamla servicehusen. Skillnaden är att det inte ska krävas något biståndsbeslut för att komma in i ett trygghetsboende, de äldre får själva ställa sig i kö.
Hon talar om boende i flera steg. Trygghetsboendet kan vara det första steget från det egna hemmet, innan de äldre är så sjuka att de måste in på ett vård- och omsorgsboende. Förutom att bygga trygghetsboenden ska kommunen även se över beståndet av pensionärslägenheter i Luleås byar.
- Vi får fler och fler multisjuka äldre som behöver jättemycket medicinska insatser. Vi ser också nya demenssjukdomar som orsakas av alkohol och droger. Även personer med funktionsnedsättning blir allt äldre i dag - hur ska vi tillmötesgå dessa människors behov? frågar sig Eva Bergström och konstaterar att det behövs fler boenden med specialiserade avdelningar.
För sakta
Hon tycker att arbetet med utvecklingen av kommunens äldreomsorg går för sakta framåt och påpekar att socialförvaltningens verksamhet inte kommer att fungera framöver med de ekonomiska förutsättningar som finns.
- Antingen måste vi sänka kvalitén, eller så måste vi höja skatten.
Eva Bergström menar att det krävs ett mer långsiktigt tänkande för att trygga kommunmedborgarnas behov.
- Det tokiga i kommunerna är att vi arbetar utifrån treåriga planeringsprocesser. Men vi måste tänka längre. Blir det färre elever i skolorna och fler äldre måste vi omfördela pengar mellan verksamheterna.