Han är kritisk till arbetsmetoden som användes vid den allvarliga arbetsplatsolyckan som kostade ett människoliv i november 2011.
Den åtalade Nordkalkchefen har i polisförhör hävdat att explosionen var en exceptionell händelse som inte gick att förutse. Vad är din åsikt?
– Det håller jag inte med om. Nu vet jag inte vilka regler man har i Luleå, men på anläggningen på Gotland får Nordkalks personal absolut inte spruta ned vatten i schaktet medan kalkugnen är varm.
Varför inte det?
– För att riskerna är stora att det ska bildas het ånga som i sin tur kan orsaka en explosion. Om man ska använda sig av en sådan metod, då behöver man personal med stor erfarenhet som vet hur man gör.
Vid olyckstillfället var åtta personer anlitade i reparationsarbetet. Där fanns murare, mekaniker och svetsare. Ingen av Nordkalks anställda var närvarande. Det fanns heller ingen ansvarig arbetsledare på plats.
Åke Flood har 25 års erfarenhet i branschen. Han har under tiden som verkställande direktör varit med att bygga upp Kalkproduktion Storugns fabrik på Gotland. KPAB är ett dotterbolag till Nordkalk.
I dag har det gått sex år sedan pensioneringen. 72-åringen höll kontakten med branschen fram till för två år sedan via olika konsultuppdrag.
Han anlitades när det uppstod problem i tillverkningen. Tre gånger har han kallats in för att leda arbetet med att ta bort stora sinterklumpar från schaktugnar, en gång i norska Verdal och två gånger i Ryssland.
Han kontaktades inte när anläggningen i Luleå drabbades av samma problem den 31 oktober 2011.
Däremot kom Åke Flood till Luleå tre dagar efter den allvarliga arbetsplatsolyckan, när han anställdes som tillförordnad platschef vid Nordkalks anläggning. Hans uppdrag var att få igång ugnen.
– Jag minns att ingen ville ta på sig jobbet vid ugnen. Alla anställda var rädda.
Han började sitt arbete med att göra intervjuer för att skapa sig en bild av vad som hänt. Hans teori är att olyckan orsakades av att en större mängd vatten spolades ned i den heta kalkugnen.
Vattnet gjorde att det översta laget kalk kyldes ned. Vid en viss temperatur började kalken reagera med vattnet och omvandlades till ett fint pulver, kalciumhydroxid.
Det är det som spreds ut när vattnet till slut trängde längst ned i den närmare 1 000-gradiga ugnen och orsakade en ångexplosion.
Åke Flood var med på ett skyddsmöte som hölls strax efter olyckan. Då motsatte han sig påståendet att Nordkalk använts sig av en etablerad metod.
Han betonade vikten av att långsamt kyla ned kalkugnen innan saneringsarbetet kan starta. I processen användas bland annat kylluft. Den kan ta minst fem dagar.
I Luleå startade reparationsarbetet redan under det andra dygnet.
– Ingen på mötet höll med. Man skrev in i protokollet att jag hade en egen uppfattning, utan att redovisa hur min teori såg ut. Då sade jag att det kanske inte var någon mening att jag satt med på fler skyddsmöten. Det blev aldrig fler möten för min del.
Han dröjer med svaret till frågan om Nordkalkolyckan 2011 hade kunnat undvikas.
– Det är svårt att säga. Man kunde ha gjort arbetet på ett säkrare sätt.
Hade arbetsledningen för bråttom att komma igång med reparationsarbetet?
– Jag tror snarare att det handlade om okunskap och oerfarenhet. Det var aldrig bråttom. Det fanns kalk i lagret.
Kammaråklagare Stig Andersson väckte på onsdagen åtal för arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död mot Nordkalk samt en tidigare chef på företaget. Rättegången kommer att hållas vid Luleå tingsrätt.