Videon Àr inte lÀngre tillgÀnglig
LĂS MER: Gunnar Eklöf stred för Hitler
Olle HÀgglund Àr i dag en pigg 90-Äring. Han minns mycket vÀl krigsÄren och hur livet var i LuleÄ under den tiden.
Redan som 13-Äring började han jobba Ät dÄvarande Televerket. De första Ären som telegrambud, för att sedan vara med och bygga upp automatstationer runt om i lÀnet.
Fredsdagen den 8 maj 1945 tog han som vanligt tÄget frÄn LuleÄ klockan 05.38 och Äkte till Boden, dÀr han jobbade dÄ.
âJag satt pĂ„ en trappstol inne pĂ„ automatsationen och la in kablar pĂ„ ett sĂ„ kallat stiftfĂ€lt. Klockan tolv blev det en extra nyhetssĂ€nding och dĂ„ avbröt vi jobbet helt och gick in och lyssnade pĂ„ radion. DĂ€r rapporterade man om att det var vĂ€ldigt upprymt i Stockholm och man hörde skrik och tutande frĂ„n gatorna, berĂ€ttar Olle HĂ€gglund.
NÄgon fredsyra, som den som var i Stockholm, upplevde han inte. Men givetvis blev alla runtomkring vÀldigt glada.
â En första tanke var att det dĂ„ var slut med ransoneringskupongerna för mat, klĂ€der och annat. Men det tog ett tag innan de försvann, berĂ€ttar han.
DÄ arbetsdagen var slut tog han tÄget hem till LuleÄ.
â PĂ„ tĂ„get var det givetvis ett glatt samtalsĂ€mne att kriget nu var över. Men pĂ„ gatorna i LuleĂ„ mĂ€rkte man ingenting, fortsĂ€tter han.
En vecka efter att det blivit fred Äkte han till Narvik med ett sÄ kallat frihetstÄg.
â Jag tror det var ABF som arrangerade resan. Det var det första tĂ„get och vi Ă„kte för att knyta kontakter med norrmĂ€nnen som nu var fria, berĂ€ttar Olle HĂ€gglund.
De var nÄgra dagar i Narvik och bland annat trÀffade han jugoslaver som varit tyska fÄngar och som fortfarande var kvar i fÄnglÀgret och vÀntade pÄ att bli hemtransporterade.
Vid ett tillfÀlle följde han med en telefonreparatör ut till Karlsvik dit ryska krigsfÄngar, som suttit tillfÄngatagna i Norge, förts i vÀntan pÄ transport hem.
â Man sĂ„g stĂ€ngslen och ryssarna som fanns dĂ€r. Det var fruktansvĂ€rt mycket folk, men jag kom aldrig i kontakt med nĂ„gon av dem, sĂ€ger han.
Han berÀttar Àven om att det i LuleÄ Àven fanns amerikanska flygare stationerade och som nattetid flög förnödenheter och Àven folk upp till Norge.
â De bodde pĂ„ Statt och jag minns att de hade med sig nylonstrumpor till damerna dĂ€r, berĂ€ttar han och skrattar.
I LuleÄ fanns Àven under de hÀr Ären mÄnga tyska sjömÀn.
â Men man mĂ€rkte inte av dem pĂ„ nĂ„got speciellt sĂ€tt, utan de var som alla andra sjömĂ€n som var hĂ€r, förklarar Olle HĂ€gglund.