Har du nån gång övervägt en springnota? Alltså allvarligt, ätit dig mätt, sett dig om och sen funderat på att springa? Det händer, förmodligen varje dag i olika sammanhang. Någon skyller på att man glömde, någon gör en ”I-dare-you-lek” (”du-vågar-inte-lek”), andra tar en springnota i ett planerat och beräknande syfte.
Jag vet inte vilket som är värst, att låtsas som att man inte förstår att man bryter mot regelverket, eller att bagatellisera lagar och regler och ”leka” bort sitt ansvar, eller att fiffla med avsikt?
Springnotor kan, om ni vill, översättas till skatteplanering på soliga öar, det kan likställas med dåligt skötta affärer där man förväntar sig att ”nån” ska komma in och ta smällen, helst någon storebror med plånbok som kan täcka extrakostnader för att man själv inte haft koll.
Det kan översättas med dåliga investeringar, outredda konflikter eller i de värsta och mest cyniska fallen kan det likställas med den enorma miljökatastrof som vi (med varm och ogenerad hand) lämnar över till våra barn.
Snacka om springnota. Varsågoda här har ni, en döende jord. Alla resurser är så när som förbrukade, luften ni ska andas är snart otjänlig, dricksvattnet är förbrukat, naturtillgångarna exploaterade och i världshaven har fisken ersatts av flytande öar av cancerframkallande plast.
Men i alla fall, varsågoda. Utrotningshotade djurarter, utrotningshotade växter, smältande isar, krig, svält, katastrofer. Alltid något. Varsågoda.
Jag tänker på den där fina killen med snälla ögon som nyss serverade mig. Han som gjort precis som chefen sagt, som till och med strök sin skjorta. Han som ville lite mer. Han som kämpade lite extra. Han som snällt och engagerat frågade ”smakade maten bra?”. Han som ansträngde sig för att hitta rätt vin till risotton, eller som tände ljuset på bordet. Han som hämtade vatten och gav mig en ny servett. Han.
Ska jag verkligen springa ifrån honom? Ska jag dissa hans insats? Hans arbete? Hans engagemang? Hans förtroende för systemet? Ska jag strunta i konsekvenserna bara för att jag råkat hitta en lucka och kan springa? Nej.
Ska jag verkligen bygga mina hus, broar och samhällsfundament på kortsiktighet, betong och ändliga resurser när träden växer i skogen samtidigt som de gör nytta och fångar koldioxid och bara väntar på att bli nyttjade?
Ska jag ta den springnotan? Nej. Tack.
I DN skriver i veckan Lisa Magnusson, ”Att slösa med skattemedel är stöld”. Hon skriver att Sverige är fullt av exempel på vårdslöst hanterade allmänna medel. Hon har säkert rätt i vissa fall.
Men när hon nämner att regeringen lade 100 miljoner på att få Facebook att placera sina servrar på svensk (läs norrbottnisk) mark, och påskiner att det var ett slöseri för att företaget ”gör allt för att slippa betala skatt här” då är hon ändå ute och (inte cyklar) utan slöskör dieselbil.
För det första gav investeringen 900 personer jobb i ungefär fyra år, och sedan skapade placeringen ungefär 240 beständiga arbetstillfällen. Förutom den omätbara marknadsföring placeringen gett Norrbotten och Luleå visar Tillväxtverkets relativt nya rapport tydligt och faktabaserat effekterna av etableringen.
Investeringarna vid bygget uppgick till nära elva miljarder varav fyra miljarder spenderades i Sverige. Facebook har hittills betalat 125 miljoner i energiskatt, och de ska även fortsättningsvis betala avgifter och energiskatt. Cirka ytterligare 40 arbetstillfällen per år i branscher med beröring till datacenterhallar är kopplade till investeringen.
Nej, vi ska inte beskylla alla för springnotor.
Men faktum kvarstår att enligt vissa uträkningar lever vi svenskar som att vi hade 4,2 jordklot att tillgå per livstid. Vi skrävlar och klagar ofta över amerikaner, allt ifrån hur pass ”o-allmänbildade” de är till hur dåliga de är på att sköta sin demokrati.
Men nånstans fallerar det. Både vad gäller vår egen självinsikt och vår omvärldsanalys. Vi må klaga på vapenlagar, president-clown-fasoner eller inskränkthet i allmänhet, men faktum är att vi har bara en enda gemensam planet trots att vi agerar som att vi hade minst fyra.
Vi låter ensamkommande flyktingbarn bo i mögliga lägenheter i Boden, vi låter våra hemmavarande barn bli ensamkommande i speljättarnas cybervärldar. Vi tvättar våra bilar med dricksvatten. Vi tar springnotor allihopa. Fastän ingen egentligen vill göra killen med de snälla ögonen ledsen.