Han är en av fyra i en arbetsgrupp som skildrar Örnäsets första år, det ger de i boken Den nya stadsdelen som släpptes på onsdagen.
De fyra kallar sig Örnäsgruppen och har alla ett nära förhållande till Luleås arbetarstadsdel nummer ett.
- Jag tillhörde första som flyttade in här 15 februari 1951. Jag hade den bästa delen av min uppväxt på Örnäset, berättar Bernt "Tjalle" Häggbom.
Esko Sandberg var en av de två som kläckte idén till boken förra året. Men då hans partner plötsligt avled tvingades han skapa en ny grupp medarbetare. Vilket inte var svårt.
Stor förväntan
- Det har alltid funnits ett otroligt intresse för vårt arbete och för Örnäset, säger Sandberg.
- Och en stor förväntan, vi har över 80 förbeställningar på boken, säger Birgitta Buska.
NJA hade vid 1940-talets slut redan tusentals anställda men bostadssituationen var katastrofal i Luleå, både tillgång och kvalitet saknades. Malmudden byggdes och lindrade behovet men det var inte nog.
- Då bestämde man sig för att bygga en ny stadsdel, Örnäset. Fast det hette Stora Lövskatan då. Och Orrnäset ännu tidigare, berättar Häggbom.
På ett par år hade tre kvarter växt fram runt Edeforsgatan och Metargränd. Tolvhundra lägenheter som snart blev 1.700 när Edeforsgatan växte och Krongårdsringen tillkom. Folk vällde in från Tornedalen, Västerbotten och Bergslagen, de allra flesta jobbade på NJA. Många kom från enkla förhållanden och fann sig nu i bostäder med centralvärme, elström, wc och rinnande kallt och varmt vatten.
Ny teknik
- Många hade aldrig upplevt el och rinnande vatten, säger "Tjalle" Häggbom.
- Det var ett helt nytt område byggt med ny teknik, berättar Torbjörn Åström
Skolor byggdes i mitten på 1950-talet och ett köpcentrum ett par år senare. Sedan tillkom villaområden som Bredviken och Degerögatan.
- De kallades Jämmerdalen, där bodde ju järnverkare som byggt hus och klagade på att allt de tjänade gick till boendet. Därav namnet, säger "Tjalle" Häggbom.
Som mest fanns drygt 7.000 invånare på Örnäset, i dag är det cirka 3.000 och bara några hundra av dem har anknytning till järnverket. De fyra i Örnäsgruppen berättar livligt om hur det fanns massor av barn i alla trappuppgångar, om den gemenskap som skapades mellan de boende när alla var jämlika. Och om hur de hittat många människor som flyttade in redan 1951 och som fortfarande bor kvar, en och annan i samma lägenhet som då.
Del två på gång
Boken sträcker sig till 1956 och del två planeras redan. Ingen annan gör det svarar de fyra på varför de skriver Örnäsets historia, och varför de firar stadsdelens 60-årsjubileum den 8 juni.
- Dokumentation är alltid viktigt för eftervärlden, säger "Tjalle" Häggbom.
På onsdag kväll är det "releaseparty" på Vretvägen och de som förbeställt boken bjuds på kaffe och tårta. Märta Lindgren (född Lampa) hämtar sitt exemplar och berättar om hur hon flyttade in 1952.
- Vi var sex personer och kom från skogen utanför Tärendö. Jag började jobba som piga i januari 1953, 15 år gammal. Men sedan blev jag konduktör på Hurtigs buss, berättar hon.
Då, 1952, bodde familjen Lampa på Edeforsgatan 27. Märta har bott på andra håll också men sedan 1980-talet är hon tillbaka på Örnäset, nu i 25-an.
- Här talar man inte om varandra utan med, säger hon.
Örnäsgruppen vill tacka Hyresgästföreningens lokalavdelning och stadsarkivet för allt stöd.