Utöver en människas önskan att få arbeta med det du är verkligt intresserad av finns en krass verklighet. De som finns på arbetsmarknaden ska göra mesta möjliga samhällsnytta, luckorna ska fyllas med rätt person på rätt plats.
Ordet validering användes inte på 1960-talet men äldre läsare minns säkert begreppet "Alla måste söderut".
Det gick bra för Sverige.
Däremot fanns strukturella problem i vissa delar av landet. Inte minst Norrbotten, som hade arbetskraft som inte behövdes på de jobb de hade.
Populärt med omskolning
Borta var skogsarbetet med såg och yxa, fast Norrbotten hade många skogshuggar-
söner.
Maskinerna tog alltmer över vägarbeten. Offentliga sektorn behövde folk.
I stället för många småbruk där hustru och man skötte fem kor, ungdjur och ett litet skogsskifte kom få men stora industrijordbruk.
Kvinnorna kom efterhand ut i arbetslivet i större utsträckning. Hemmafruns barnomsorg i hemmet ersattes av att hon hamnade
i kommunal barnomsorg eller i äldrevården.
På omskolningskurser blev man och kvinna industriarbetare i Asea, receptionist, vaktmästare i offentlig förvaltning eller maskinförare. I dag är de pensionärer eller på väg att bli det. En del är borta.