- Det här kommer inte bara i elfte timmen utan i tolfte, för bondskan håller ju på att dö ut. Alla som talar det bär på ett kulturarv, säger Hägnans antikvarie Ann-Louise Lång.
Hela 40 lulemålsentusiaster väntar i Storgården när Ann-Louise Lång hälsar alla välkomna.
- Till första träffen hade jag tänkt vara nöjd om det kom tolv personer - och så kom det 36, säger hon.
Även pitemål
Innan samtalet drar igång på riktigt får deltagarna presentera sig på bondska. Huvuddelen av dem kommer från Bälinge, Måttsund, Smedsbyn och andra byar runt Luleå, men här finns också de som talar andra former av bondska. När någon meddelar att det blir "nalta pitmål" - lite pitemål - brister gruppen ut i skratt.
Gunnel Ezeldin-Vidén är initiativtagare till dialektfikat. Hon talar inte själv lulemål, men är uppvuxen med det då hon har rötter i Altersundet, Åltersåte på bondska, norr om Luleå.
- Jag läste att en PRO-grupp höll på att översätta en bok till lulemål, och så fick jag idén till en sådan här träff. Många av de som fortfarande talar bondska har ju ingen att tala det med, säger hon.
Mycket och brett
Under dialektfikat talas det dock mycket och brett - bland annat avhandlas var lulemålet slutar och pitemålet börjar, och de många ord som är unika för bondskan. Om man är lömsk och bra på att göra djävulstyg, då är man till exempel en streok. Hjortronsylt heter snattersilta och det som på rikssvenska kallas sladdbarn är på lulemål en skrapabulle.
- Jag kom sex år efter mina syskon, så de kallade mig alltid en riktig skrapabulle, berättar Lars-Gunnar Blomkvist från Bensbyn.
Roliga historier
Träffens fokus ligger på roliga historier, både sanna och påhittade, från norrbottniska byar - och gruppen är överens om att de tappar sin charm om de översätts från bondska. Det är bland annat det som gör att Gunnel Ezeldin-Vidén vill bevara bondskan.
- Det är det som är så sorgligt - det är inte bara språket som går förlorat om bondskan dör ut utan också den här underbara humorn, säger hon.
Trots sitt initiativ och intresse för dialekten tror hon dock att lulemålet går sin död till mötes.
- Det är kört. Det är i princip bara den äldre generationen som kan prata, och till och med många av dem har svårt med det. Men det är jätteroligt att det har varit så stort intresse för det här, vi får väl se om det blir någon fortsättning.