Påskkul från hjärtat med Acne

Med närmast ödesbunden regelbundenhet, i höjd med åtminstone varje påsk, brukar Acne:n drabba Luleå och två utsålda hus på Lillan - Långfredagen och på Påskaftonen.  I år också. Men nu blev det hela åtminstone en liten aning vemodigare också, på grund av att Acne-medlemmarna har hotat att lägga ner hela verksamheten. På grund av ökande ålder, sjukdomar och annat (elände).

ACNE Foto: Andreas Wälitalo

ACNE Foto: Andreas Wälitalo

Foto: Andreas Wälitalo

LULEÅ2008-03-22 01:45
I år levererades också hela showen, i betydligt högre grad än annars, direkt från gruppmedlemmarnas egna hjärtan. De berättade självbiografiskt och delade med sig av minnen från de senaste 20 åren - det vill säga så länge som gruppen har existerat. ACNE startade egentligen som ett mycket tillfälligt projekt. Det var Kjell-Peder Johansson och Harry Nyman som skulle komma på något till en Nattmacka på Lillan och så skulle det inte bli något mera än så. Men - det blev det. Bruno Öqvist och sedan hans lillebror Benty kom med. - Och jag har ju aldrig haft så roligt som i det här sammanhanget, säger Benty som kom med sedan han varit på världsturné med gruppen Europe, som Kee Marcellos gitarrtekniker. Från början skämtade de med countrymusik. Men sedan kom de att respektera den genren, men drev också med den. Kärleksfullt. Gamla rocklåtar plockades in i showen allt eftersom, mixades med diverse kuriositeter från gud vet var (och kanske inte ens han) och till sist blev det så att Acne återuppstod i alla fall en gång per år. Och nu blir det kanske inte något mera alls. Jo, i kväll förstås. Men nästa påsk? Tja, vem vem? Den här onekligen lite vemodiga men givetvis också mycket roliga - kvällen var det egentligen bara en tonsättning av en dikt signerad av de djupt originella västerbottniska bröderna Kurt och Sixten Landby, som var helt ny. I övrigt bestod den mycket kärleksfulla showen av i stort sett alla de gamla fina slagnumren: En sliten grimma (inklusive som alltid exklusiv översättning), Dagny (kraftfullt poängterad av Harry - numera oftast i rullstol), A Whiter Shade of Pale (gjord som en stillsam visa), den ljuvliga barnvisan Gullefjun, en rocklåt vid namn På balkongen, med flera. Och det var, förstås, alldeles underbart. Plus att främst Kjell-Peder upprätthöll en vänskapligt avspänd konversation med undertecknad också. Om recensioner, om Hoyt Axtons mamma (han skrev Greenback Dollar; hon var med och skrev Heartbreak Hotel) och somligt annat. Det är sånt man vill minnas. Lite extra. Från en spelning från hjärtat.
En risig påskshow med ACNE Harry "Little Harry Small" Nyman, Benty "Lill-Grimma" Öqvist, Bruno "Valack" Öqvist, Kjell-Peder "Hov-Sam" Johansson Lillan

Långfredag 21/3-08

Betyg: 4 ryttare 

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om