Projektet hjälper hemmasittare

Vid Sunderby folkhögskola pågår ett projekt som syftar till att hjälpa hemmasittare till studier eller jobb. Projektet som finansieras med pengar från EU heter Moves och ägs av Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Pedagogerna Susanne Gabrielsson och Jonas Nilsson arbetar i projektet som nu drar igång den tredje gruppen, målet är att projektet ska bli en del av det ordinarie utbudet vid folkhögskolan.

Pedagogerna Jonas Nilsson och Susanne Gabrielsson uppmaning till de som vet nån som kan behöva hjälp eller själv vill ha hjälp: "Hör av er för et tförutsättningslöst möte."

Foto: Elisabeth Hedman

– Av naturliga skäl finns ett stort mörkertal för hur många personer det handlar om, de här personerna är helt under samhällsradarn. Men jag uppskattar att det bara i Luleå finns upp emot 500 personer i gruppen unga vuxna hemmasittare, säger Gabrielsson.

Moves riktar sig till unga vuxna mellan 18-30 år som befinner sig långt ifrån arbete och studier och blivit sittande hemma. 

– Det handlar om att känna att man klarar sig och duger. Har man inte jobbat har man inte fått möjlighet att bli vuxen fullt ut, det är nedbrytande, säger Gabrielsson.

Hälften av de som hittills varit med i Moves har lyckats komma vidare i livet.

– Och alla tar flera steg framåt. Vissa som gruvat sig för att gå och handla och har inte kunnat åka buss som nu har jobb. 

Vissa av de som deltar i projektet har en negativ bild av skolan.

– Moves är ingen utbildning, projektet syftar till en förflyttning i livets framåtriktning, säger Gabrielsson.

Deltagarna i projektet erbjuds utlandspraktik i grupp i ett annat EU-land. Under pandemin har praktiken dock gjorts på annan ort i landet.

– Det finns evidens för att det fungerar att deltagarna åker iväg. Vi har nu sett att det kan vara en fördel att hålla sig inom landet, utlandsresa kan vara  ettför stort steg för vissa, säger Gabrielsson.

– Vi jobbar individuellt, det är olika vilket stöd deltagarna behöver. Gäller att se de små stegen framåt, för vissa handlar det om att komma ut i sociala sammanhang eller på kortare praktik. För de som varit hemma i flera år kan det vara ett stort steg, säger Nilsson.

– Vi vill vara coacher som vallar skidorna med rätt klister så att de tar sig i väg. Det behövs inte alltid så mycket. Visst – det finns de som behöver mer, det handlar om att se möjligheterna, säger Gabrielsson.