Den världsberömde dirigenten Daniel Daréus dör i slutscenen av Kay Pollaks biosuccé "Så som i himmelen". Efter sig lämnar han kören i Ljusåkers kyrka och flickvännen Lena. Men historien slutar inte där. Nio månader senare föder Lena hans barn, vilket blir inledningen till uppföljaren "Så ock på jorden". Och det är här Samuel Dapefrid kommer in i bilden.
– Min man Mikael fick ett telefonsamtal i februari och jag hörde på honom att det var någonting roligt, berättar trebarnsmamman Anna Dapefrid.
En granne i Sunderbyn, som är scenograf, hade tipsat om att det fanns en nyfödd pojke i familjen. Anna funderade inte länge innan hon tackade ja. Visserligen hade Samuel kolik, men det gällde bara en kort och enkel scen, fick hon veta.
En iskall och blåsig dag i mars åkte hon och Samuel, då 1,5 månad gammal, till Kalix för att delta under en inspelningsdag.
– Det gick jättebra. Frida Hallgren, som spelar hans mamma i filmen, skulle lyfta honom och lägga ner honom i en sparklåda. Han skrek visserligen till lite grann, men det tyckte de bara var bra. Det visade ju att det var ett levande barn i sparklådan.
I april fick de ett nytt telefonsamtal. Filmbolaget undrade om Samuel kunde vara med även vid nästa inspelningsperiod – en betydligt mer omfattande insats på cirka 25 dagar.
Anna gjorde ett snabbt överslag. Hennes två äldre barn hade haft kolik i exakt tre månader. Om Samuels kolik följde samma mönster borde den ha gått över till Valborgsmässoafton. Det gjorde den också och en vecka efteråt började de nya inspelningarna.
– Vi fick ändra våra sommarplaner litegrann. Men det var en chans som jag inte ville missa.
Samuel själv kunde ju varken svara ja eller nej, men de räknar med att han kommer att tycka det är en kul grej när han blir äldre och får se sig själv på film.
Det blev en intensiv och oerhört intressant sommar, berättar hon.
– Det var spännande att se en filminspelning från insidan. Det var en väldigt kreativ miljö, intressanta personer och många möten.
Hon hade inte tidigare förstått hur många människor som är inblandade och hur många detaljer som ska stämma för att skapa helheten i en film.
Hennes egen roll var att finnas där som Samuels personliga assistent.
– Mellan varje scen var han hos mig och när han var framför kameran så fanns jag alltid precis intill, även om jag inte syns på filmen.
Eftersom filmkaraktären Lena är en ensamstående mamma var det många famnar han fick vara i, men han var lika glad mot alla.
– Han har ju inte kommit i den åldern att han är blyg för främmande.
Som tur var hade han heller inte hunnit skaffa sig några regelbundna dygnsvanor. Det kunde bli långa dagar från tidig morgon till sen kväll och vid ett tillfälle skulle han vara med i en scen mitt i natten.
Inför varje ny scen tog hon reda på vilket humör han skulle vara på. Sedan såg hon till att amma honom, söva honom eller hålla honom vaken – allt efter behov. Vid något tillfälle skulle han lyftas, helst sovande, från famn till famn, alltmedan det pågick en känslosam dialog.
– Det var den stora utmaningen för mig, att få honom i rätt sinnesstämning inför varje ny tagning, så att det passade in i scenen. Det var nog bra att det inte var mitt första barn, utan mitt tredje, så att jag var trygg i föräldrarollen.
Hon kände aldrig någon press från filmteamet, poängterar hon, men däremot ville hon själv att det skulle löpa på så smidigt som möjligt – det kunde ju stå ett par hundra personer och vänta på att Samuel skulle vara mätt och nysövd.
En enda gång grät han när han inte skulle och då styrde Kay Pollak om, så att han inte behövde vara med i just den scenen.
Samuel är inte det enda barnet som deltar i filmen. Eftersom den inte spelas in i kronologisk ordning kunde det till exempel behövas ett nyfött barn mitt i sommaren och då var Samuel för gammal. Vid vissa tillfällen är det också en docka som ligger i barnvagnen, avslöjar hon. Men Samuel är den som är med mest.
Nu ser Anna och hennes man fram emot filmpremiären.
– Det ska bli jättekul att träffa alla igen.
Samuel kommer vid det laget att vara 1,5 år och kanske inte helt lätt att ha med sig i en biosalong.
– Jag tror han får vara med på vimlet, men när själva filmen visas ska vi nog skaffa barnvakt.
Och den första lönen, vad gör ni med den?
– Det var inte mycket pengar, 400 kronor per dag, och dem har vi satt in på ett speciellt konto, så får han använda pengarna när han ska ta körkort. Eller kanske till en biljett till Hollywood, säger hon leende.