"Det är en extra arbetsuppgift att jaga telefoner hela dagen", säger Emma Holmberg Andersson.
Elever i åttan och nian säger det helt öppet: Många smugglar in telefonerna i skolan trots förbudet. En av dem tar glatt upp sin mobil ur fickan och visar upp den när Kuriren är på plats.
Vems blir ansvaret? Lärarens.
– Det är en extra arbetsuppgift att jaga telefoner hela dagen, säger Emma Holmberg Andersson.
Både hon och kollegan Daniel Sandberg tycker att regeln är bra. De tror båda att det kommer bli bättre med tiden, när eleverna är vana vid mobilförbud. Men för eleverna i årskurs 8 och årskurs 9, som förra året hade mobiltelefoner på rasterna, är det svårt just nu.
Nu följs inte mobilförbudet. Och de kan själva se mellan fingrarna, för så länge det inte stör lektionerna är det kanske inte heller något stort problem, menar Sandberg.
– Vi vill ju inte ha en roll där vi går och kontrollerar eleverna och blir arg över att de har telefonerna på sig. Det sabbar relationerna om vi ska gå och vara poliser, det ska inte vara vår roll. Ingen lärare har intresse av att gå och gräva i jackor, säger han.
Det finns stöd i forskningen för att mobiltelefoner kan påverka koncentrationen och elevernas inlärning negativt. Och svenska elever distraheras mer av digitala verktyg än genomsnittet. Med de argumenten tillsatte regeringen en utredning för att ta fram förslag på mobilförbud. Förra veckan kom utredaren Björn Hansson fram till förslagen att genomföra nationellt mobilförbud på skoltid och att det ska bli obligatoriskt att samla in elevers mobiltelefoner under hela skoldagen.
I Luleå finns redan regeln i alla grundskolor.
Hur reagerar Kråkbergsskolan på förslaget?
– Det är uddlöst. Hur ska det följas? Det får vi aldrig höra, säger läraren Daniel Sandberg.
På Kråkbergsskolan har många lärare uppmärksammat ett vanligt fenomen, berättar rektorn Jessica Karlström: Att elever påstår att telefonen är hemma, men att de tar med sig den till skolan.
– Det fungerar sisådär, så innan sportlovet skickade vi ut nya direktiv, säger hon.
Nu är direktivet att lärarna ska ringa till vårdnadshavare för att kontrollera om det stämmer.
Det innebär mer administrativt arbete för lärare. Ingen av dem vill egentligen lägga tid på att jaga telefoner.
– Men vem ska annars göra det? Vi är ont om folk i skolan och det är därför vi åker på så många andra arbetsuppgifter. Sedan jag började jobba har det bara blivit mindre och mindre folk och därför hamnar allt som läggs till på oss lärare, säger Daniel Sandberg.
Om det införs nationella regler med obligatorisk insamling av elevernas mobiltelefoner vill lärarna se tydliga direktiv. Vems blir ansvaret? Vem gör vad när en elev vägrar lämna telefonen? Tillsätts resurser?
Både rektor och lärare ger en bild av att mobilförbudet trots allt är bra, men att det sker med sunt förnuft. Skulle man nitiskt samla in varenda telefon skulle mycket extra arbete uppstå.
– Kränkningarna med mobilerna har minskat, tryggheten har blivit bättre, fokuset och arbetsron ... Vi ser så många fördelar, så vi kommer inte ge upp. Men vi behöver hitta bra sätt och bra samarbete mellan skolan och hemmen, säger rektor Jessica Karlström.
Samtidigt i Kråkbergsskolan pratar eleverna med varandra under rasten. Ett gäng spelar pingis. Ett annat hänger vid fiket. Det är något som också har blivit följden av mobilförbudet.
– De har blivit tvingade till att umgås på ett helt annat sätt. Annars hade de alla suttit här och scrollat i telefonerna, säger Emma Holmberg Andersson.