Kate Oskarsson är gruppledare inom socialförvaltningens vuxensektion, den enhet som har hand om missbrukare som har fyllt 20 år. Sektionschef för enheten är Ralph Nilsson.
Båda konstaterar att sekretesslagen sätter stopp direkt, om den myndiga missbrukaren själv inte vill att en handläggare pratar med hans eller hennes närstående.
När en anmälan om narkotikamissbruk inkommer till socialtjänsten tar en handläggare kontakt med personen i fråga.
Första kontakten sker vanligtvis via telefon.
- Sedan kan personen kallas hit till mottagningen för att erbjudas vård för sitt missbruk på frivillig väg. Om det finns en akut risk för en människas liv kan ett omedelbart omhändertagande ske inom ramen för LVM, säger hon.
Ingen utredning
Om missbrukaren säger nej till frivillig behandling och om kriterierna för tvångsomhändertagande inte är uppfyllda kan socialförvaltningen inte göra någon utredning.
- Det anhöriga kan göra är att fortsätta anmäla, säger Kate Oskarsson.
För att en missbrukare ska bli aktuell för tvångsvård krävs att en rad kriterier är uppfyllda, se faktarutan nedan. Tvångsvård är sällan något att föredra, särskilt inte när det gäller unga människor, menar Ralph Nilsson. Risken för återfall i missbruk är lägre om personen har gått med på att vårdas frivilligt, menar han.
Han påpekar att anhörigas stöd kan vara av stor betydelse för att unga vuxna ska kunna bryta sitt missbruk.
- De som har med sig någorlunda sunda värderingar hemifrån och har föräldrar som finns kvar i deras liv har lättare att ta sig ur.