Norrbottens-Kuriren skickade ut en enkät till alla anställda förskollärare och barnskötare i Luleå kommun där de fick svara på ett antal frågor om sin arbetssituation och sin arbetsmiljö, vilket också omfattar det käraste vi har: Våra barn.
Och det är alarmerade siffror bland de cirka 190 som svarat på enkäten där flera vittnar om en tystnadskultur och att de måste hålla masken inför föräldrar.
- 89,9 procent uppger att de inte hinner med alla barn och kan vara en lugn och trygg vuxen.
- 79,8 procent uppger att de inte haft tillräckligt med tid att planera verksamheten under året.
- Och som sagts 77,1 procent uppger att de inte kan garantera barnens säkerhet varje arbetspass.
– Det är fruktansvärt. Vi möter dessa berättelser varje vecka på våra besök på förskolorna i Luleå. Vi har också påtalat det för arbetsgivaren många gånger, men det händer ingenting, säger förskolläraren Camilla Ajanki, förtroendevald Sveriges lärare.
Tillsammans med sina kollegor Anneli Lifbom, huvudskyddsombud Sveriges lärare, förskolläraren Kristin Strömbäck, huvudskyddsombud Sveriges lärare samt Annelie Johansson, kock och huvudskyddsombud Kommunal har de under lång tid larmat om arbetsmiljön i Luleås förskolor där stora barngrupper, låg personaltäthet och ett lokalt politiskt beslut om att 15-timmars barn ses som "halva barn" gör att det pedagogiska arbetet får stå tillbaka.
Beslut om att barn till föräldralediga ska räknas som "halva barn" är unikt för Luleå kommun, menar de. Det innebär att två 15-timmarsbarn ses som ett barn i verksamheten. Vilket gör att barngruppen vissa timmar under dagen kan överstiga 17 barn till 21-22 stora barngrupper-
Så kommenterar fackliga företrädare att så många som 77,1 procent av anställda inom Luleås förskolor inte kan garantera barnens säkerhet varje arbetspass.
– Barngrupperna måste minska och personaltätheten öka, menar de.
– Vi vet att det inte finns några "halva barn". Det är absurt. Ska vi ge dem mat, men inte byta blöja eftersom endast halva barnet räknas? Det skulle skapa mindre irritation om barn till föräldralediga fick vara 30 timmar i veckan med hel skolpeng. Då blir barnen en naturlig del av barngruppen, menar Kristin Strömbäck.
Ett stort bekymmer, de lyfter, är att förskolans uppdrag har vuxit med en reviderad läroplan med krav på utbildning, dokumentation, uppföljning och analys – krav som inte följts upp med utökade resurser.
– Vi har fått fler arbetsuppgifter, men inte fler anställda. Det går inte ihop, menar de.
Ett tydligt krav från båda facken är att Skolverkets riktmärken för barngruppernas storlek ska bli lag och att det tas fram lagstiftning för personaltätheten.
- I åldern 1-3 år ska det vara högst tre barn per heltidsanställd och högst 12 barn i barngruppen.
- I åldern 4-5 år ska det högst vara fem barn per heltidsanställd och högst 15 barn i barngruppen.
– I Luleå kommun har man politiskt tagit beslut om att barngruppen ska vara 17 barn på tre heltidsanställda, men med de så kallade "halva barnen" kan det i realiteten vara upp till över 20 barn. Våra medlemmar vittnar om att de kan jobba ensam med 13 barn vid exempelvis frukost. De hinner inte alltid ta paus och jobbar i praktiken högst två pedagoger samtidigt med dessa stora barngrupper med bara 30 minuters lunchrast under ett åtta timmars arbetspass, säger Camilla Ajanki.
De fackliga organisationerna menar att Luleå kommun nu har ett gyllene tillfälle att skapa en bättre arbetsmiljö i förskolorna i och med att barnantalet sjunker. De lovordar kommunens beslut att inte säga upp övertalig personal, men i stället för en central pool, förespråkar de att man behåller personalen på förskolornas avdelningar.
– Det skulle ge hanterbara barngrupper och en lugnare miljö för barnen där de blir sedda. Inte minst med tanke på att barnens vistelsetider ökat på grund av samhällsutvecklingen. I dag måste många föräldrar arbeta heltid för att klara sig. Tidigare jobbade ofta en förälder till små barn deltid. Så ser det inte ut i dag. Långa dagar, stora barngrupper, klart att barnen blir trötta och att stressnivån ökar, menar Kristin Strömbäck.
– Ja, ibland undrar jag om situationen i förskolan gör att fler barn diagnostiseras. I en lugnare miljö skulle barnen kanske agera annorlunda. Det är hemskt när man ser barn hålla för öronen för att det är för hög ljudnivå. Vi borde värna om vår framtid bättre, säger Camilla Ajanki.