Sofia Larsson driver Peace love joy i Luleå. Yoga och meditation har hjälpt henne att komma till ro i sig själv och gett henne kraft att hjälpa andra.
I festivitetssalen på stadshotellet ger Sofia Larsson yogalektioner och meditationer. Det stora, pampiga rummet är i det närmaste omöblerat men känns ändå välkomnande.
Sofia Larsson driver företaget Peace Love Joy med fokus på massage, healing och yoga. Som av en händelse var det i just festivitetssalen hon gick sin första yogautbildning för 15 år sedan, berättar hon under intervjuns gång.
– Jag kommer att behöva hitta en ny lokal för hotellet behöver lokalen till annat. Men jag är övertygad om att det kommer att lösa sig, säger hon.
Hon är född och uppvuxen i Luleå men flyttade i vuxen ålder till Umeå där hon pluggade healing, foto, freds- och konfliktstudier. Hon berättar hur hon alltid varit intresserad av massage och kroppens läkning och hur hon som tioåring lånade böcker om akupunktur när hennes mamma hade ont i knät.
Tillsammans med sin norske pojkvän reste hon till Indien året 2012. Men väl där fick hon känslan att hon borde åka hem.
I festivitetssalen i Stadshotellet har hon gett yogalektioner men hotellet behöver salen till annat så Sofia Larsson letar ny lokal. Hon är inte orolig för att inte hitta någon. "Jag tror det löser sig", säger hon.
– Jag hade inte bott i Luleå på sju år men kände jättestarkt att jag måste hem. Så jag åkte hem och träffade min lillebror. Jag var med honom kvällen innan han åkte till Abisko, vi plockade hallon och hade det supermysigt, berättar Sofia Larsson.
Hon är tacksam över att hon lyssnade på sin inre röst och åkte hem.
Hennes 17-åriga lillebror var en framgångsrik elitidrottare som nådde framgångar både nationellt och internationellt med ett flertal medaljer vid junior-VM, ungdoms-EM och junior-SM. I augusti 2012 skulle han delta i en fjällorienteringstävling i Abisko och befann sig ute på fjället för en springtur med kompisarna när han halkade, slog i huvudet och drunknade i en bäck.
Broderns kompisar hade hunnit springa iväg men han hade glömt sitt vätskebälte och vände om för att hämta det.
– Hans vänner såg inte vad som hände men de hittade honom i vattnet. Vi tror att det var halt på stenarna och att han halkade och svimmade av. För det var ju inte djupt där han låg och han hade ett sår i bakhuvudet, säger Sofia Larsson.
Hon var hos sin mamma när hon fick dödsbeskedet.
– Det kändes som att jag skulle dö. Jag visste inte hur man hanterar något sådant, jag hade aldrig varit med om något liknande.
Tacksam för att hon bestämt sig för att flytta hem till sina rötter började hon jobba med ett projekt om att stötta unga och därefter i ett kulturprojekt som samordnare för unga.
– Det kändes så naturligt att hjälpa andra och kändes som att jag var rätt person för det, säger Sofia Larsson.
Vid den här tiden blev hennes mamma sjuk i alzheimers. Sofia Larsson hjälpte sin mamma med det mesta – utan hjälp av andra eftersom hennes storasyster bodde i södra Sverige och mamman saknade andra anhöriga i Luleå. Samtidigt arbetade hon heltid och fick ingen återhämtning.
Utmattningen kom sakta krypandes. Hon beskriver det som att bestiga Mount Everest varje morgon. Till slut sa kroppen nej, det fanns ingen kraft att ta av och hon gick in i väggen.
– Jag tänkte att jag kanske skulle bli sjukskriven två veckor och det kändes som en evighet. Jag hade aldrig någonsin varit borta så länge, säger Sofia Larsson.
Sjukskrivningen varade längre än så, i närmare två år. Sorgen kom upp till ytan tillsammans med andra obearbetade händelser.
– Det var jättejobbigt att känna allt och jag hade jättemycket panikångest. Men det blev lättare och lättare.
Vid ett tillfälle fick hon en andlig upplevelse och hörde en röst inom sig:
– "Du ska gå igenom det här för att sen kunna hjälpa andra." Jag kan inte förklara det men det var en så stark upplevelse som gav mig hopp och att det finns en högre mening med allt.
Sofia Larsson instruerar i yoga.
Sofia Larsson gick i bildterapi, KBT, pratade med psykologer och arbetsterapeuter. Hon började äta bra mat, meditera och vara ute i naturen. Yoga var en av de främsta nycklarna till hennes tillfriskning.
– Det var en ständig oro med Försäkringskassan om man skulle få förlängning eller inte, för vad gör man om man inte klarar av att jobba även om man vill? Jag bestämde mig för att inte oroa mig, ta ett steg i taget och låta orostankarna passera när de kom.
När hon började orka mer lovade hon sig själv att aldrig mer ta ett jobb som innebar att hon arbetade inomhus under de ljusa timmarna eftersom att hon kände hur ljuset gav henne energi och välmående.
– Det var så tydligt att det inte var bra för mig att sitta inomhus, att åka till jobbet och komma hem igen när det är mörkt.
Sofia Larsson.
Kort innan pandemin bröt ut i mars 2020 dog hennes mamma och mindre än ett år senare fick hon ett annat fruktansvärt besked:
– Jag var på skolan där jag jobbade när min storasysters dotter ringde och sa att min syster hade krockat med bilen och var död. Då kände jag att jag inte orkade jobba. Jag åkte till Linköping för att vara med hennes barn en vecka.
Återigen fick hon möta sorgen och förlusten av en kär familjemedlem. Men också insikten om att livet är kort.
– Det blev så uppenbart att vi kan vara döda om en sekund. Jag insåg att man inte ska låta livet rinna förbi, inte oroa sig och våga göra det man vill. Pengar har blivit mindre viktiga för mig, säger Sofia Larsson.
Hon tror på att tillåta sig att göra sådant man älskar även som vuxen.
– Inte för att få betalt eller för att det har något praktiskt syfte egentligen förutom att ge energi. För det ger oss så mycket och gör att vi har någonting att ge av också.
Sofia Larsson är tacksam över att kunna jobba med yoga, massage och healing.
– Det känns så fint att göra det som jobb, att hjälpa andra med det som hjälpt mig, säger hon.
Yoga i Luleå.