Katolska församlingen i Norrbotten har sorg. Deras nya kyrkoherde Göran Degen hann knappt tillträda, innan han avled plötsligt och oväntat. Tills dess att en ny kyrkoherde har utnämnts håller den gamle prästen Gene Dyer ställningarna.
76 år gammal arbetar Gene Dyer fortfarande heltid, även om han slutade som kyrkoherde 2011, efter 14 år i länet, och numera "bara" är hjälppräst.
– Jag är van vid att jobba. Jag har ingenting emot det. Jag har sagt till biskopen att jag kan hålla på så länge hälsan tillåter.
Det fulltecknade schemat är skälet till att vi fick leta nästan två månader framåt i almanackan innan vi hittade en lämplig intervjutid. Och först måste han övertalas. Han gillar inte att framhäva sig själv och tanken var därför att även Göran Degen skulle vara med vid intervjun. Så blev det nu inte. Göran Degen, som fick tjänsten som kyrkoherde i Norrbotten den 1 september, dog i sviterna av en infektion den 26 april.
Gene Dyer tar emot i entrén i den vackra katolska kyrkan, som byggdes 1997, på Lövskatan. Större delen av pengarna till byggnaden – 15 miljoner kronor – kom från en katolsk fond i Tyskland, berättar han.
Gene Dyer är ofta i stan i tjänsten, även om han flyttade från Luleå för tre år sedan. Det huvudsakliga skälet var att han inte ville stå i vägen för nya kyrkoherdar – han tänkte låta dem få chansen att bygga upp sin relation till församlingen utan hans inblandning. Han valde då att bosätta sig i Arvidsjaur, där han hyr ett rum i den numera privatägda före detta EFS-kyrkan. En praktisk lösning, då han också får tillgång till kapellet där han håller mässor varje månad.
Det finns drygt 500 katoliker i Norrbotten. Av dem bor ett tiotal i Arvidsjaurs samhälle och ytterligare några i Glommersträsk. Men det är långt ifrån den enda ort han håller gudstjänster i. Arjeplog, Övertorneå, Kiruna, Luleå, Boden, Piteå, Överkalix, Gällivare och Jokkmokk besöker han regelmässigt. Flertalet mässor håller han på svenska, men också några på spanska som är ett stort språk bland katoliker. Däremellan har han själavårdssamtal och bikt, dop och vigslar. Dessutom reser han varje månad till Malmö, Göteborg, Örebro och Stockholm för att hålla gudstjänster för döva – han har årskort på SJ.
– Jag är inte så bra på teckenspråk – för att vara det hade jag behövt jobba heltid med döva. Men ändå uppskattar de min insats. Döva umgås ofta bara med varandra och tycker det är roligt när någon "utomstående" visar intresse.
Att han skulle bli präst bestämde han sig för redan i grundskolan. Från prästseminariet i USA skickades han till Rom sina sista fyra utbildningsår. Efter att ha arbetat i olika församlingar i New York, först med hörande, sedan med döva, hamnade han i Sverige. Den svenska biskopen och biskopen i New York hade lärt känna varandra på ett stort internationellt kyrkomöte och då det inte fanns någon präst i Sverige som kunde teckenspråk kom de överens om att fråga honom om han kunde tänka sig att jobba ett år i Sverige. Eftersom Gene Dyer tyckte så mycket om Ingmar Bergmans filmer hade han redan studerat svenska i tre terminer, så han var en lämplig kandidat av flera skäl. Det var 39 år sedan.
– Jag bestämde mig för att stanna i Sverige. Jag tycker om att arbeta med en blandning av nationaliteter – 80 procent av katolikerna i Sverige har invandrarbakgrund. Jag tycker också om språket, naturen och stämningen.
Men numera hinner han aldrig se några Bergmanfilmer.
– Jag har viktigare saker att göra och i min ålder tar det mer tid att göra dem, säger han leende.
Det är dags att säga adjö och han önskar lycka till med jobbet.
– Och håll tummarna för att vi snart hittar en ny kyrkoherde, säger han innan vi skiljs åt.