– Jag har själv bott på Hertsön sedan 1970-talet och sett hur folk flyttar därifrån och hört hur folk som inte bor där pratar illa om Hertsön, säger Fanny Sihvonen som sedan 2005 bor på andra sidan Hertsövägen, på Lerbäcken.
– För mig var det här nytt, det är inget som jag har vuxit upp med, säger Jessica Nyström som kommer från Sangis i Kalix kommun.
Undersökte 17 stadsdelar
Svaret på frågan är ja, det finns ett segregerat boende i Luleå där vissa områden klassas som högstatus medan andra klassas som lågstatus. I mittfältet finns en grupp områden som varken utmärker sig för att vara hög- eller lågstatusområden. Det kom Jessica Nyström och Fanny Sihvonen fram till i sin uppsats när de undersökte de 17 bostadsområden som utgör Luleå tätort.
Områdena har rangordnats utifrån demografiska, socioekonomiska och etniska indikatorer hämtade från offentlig statistik, exempelvis medelålder, medelinkomst, skolresultat och andel invandrare för att nämna några indikatorer. Vid denna jämförelse hamnar Lulsundet i topp, följt av Bergnäset och centrum. De har flest kriterier på att vara ett bostadsområde med hög status. I botten vid denna jämförelse hamnar Notviken.
Medborgarnas uppfattning
Utfallet blev delvis annorlunda när de vägde samman de åsikter och uppfattningar om olika bostadsområden som medborgarna själva gett uttryck för i enkäter (elevers trivsel i skolan och polisens trygghetsundersökning). Vid denna jämförelse hamnar Bergnäset i topp, följt av Bergviken och centrum. Lerbäcken har lägst status i detta avseende.
Jessica Nyström och Fanny Sihvonen har också intervjuat 18 personer från olika myndigheter som har kännedom om förhållandena i bostadsområdena; polisen, socialförvaltningen, försäkringskassan, arbetsförmedlingen, invandrarservice, skolor och vårdinrättningar.
Nedvärderande attityder
Intervjuerna var tänkta som rena faktaintervjuer men det visade sig snart att intervjupersonerna hade olika attityder till de olika bostadsområdena. I uppsatsen har Fanny Sihvonen och Jessica Nyström därför också jämfört hur intervjupersonerna talade om och värderade olika bostadsområden.
Det finns citat som belyser i vilka termer som intervjupersonerna pratar om olika områden, utan att kunna hänvisa till fakta. Bergnäset rankades högst medan Hertsön hade den lägsta statusen.
Lågstatusområdena antas ha mer sociala problem och mer kriminalitet än högstatusområdena, men några fakta för att det skulle vara på det sättet har inte framkommit. Enligt de intervjuade myndighetspersonerna finns det varken högre brottslighet, fler dömda brottslingar eller fler omhändertagna enligt socialtjänstlagen i något område.
Däremot känner sig befolkningen som bor i lågstatusområdena mera otrygga och trivseln i skolan är lägre än i högstatusområdena.
– Hertsöborna var mera rädda för att bli utsatta för brott men det finns inte fog för det. Det kan ha att göra med att Hertsön utmålas som ett farligt område, säger Fanny Sihvonen.
Utpekade problemområden
De menar att myndigheter och media bidrar till att stigmatisera vissa bostadsområden, framförallt Hertsön och Örnäset.
Familjecentralen på Örnäset är ett sådant exempel på stigmatisering menar de. Den blir en signal att det skulle finnas en social problematik på området, med föräldrar som inte klarar av sitt föräldraskap utan stöd, trots att familjecentralens upptagningsområde är hela Luleå.
Följderna av att vissa områden stämplas som lågstatusområden blir att det drabbar människorna som bor där, menar de.
– Man kanske får sämre självkänsla, man identifierar sig med den uppfattning som finns om det område som man bor i, säger Jessica Nyström.
Orättvist stämplade
Därtill tenderar människors negativa värderingar av ett område att smitta av sig på dem som bor på området, de antas vara bärare av de problem som ett lågstatusområde antas ha.
– Det blir att människor som bor på Hertsön stämplas, men det är inte en rättvis bild, säger Fanny Sihvonen.
Fanny Sihvonen önskar att politikerna ska uppmärksamma segregationen i Luleå.
– Vi vill göra dem uppmärksamma på vad som håller på att hända, att det blir någon slags elit som bor inne i stan. Man borde bygga för alla och inte bara för en del människor, säger Fanny Sihvonen.