När Kuriren når Astrid Ericsson på telefon ställer hon direkt ett antal kontrollfrågor: Vem är du? Vad heter du? När är du född?
Sedan förklarar hon skrattande:
- Man är tvungen efter det som hände i går.
Klockan var runt elva på förmiddagen i tisdags och hemtjänsten hade precis lämnat Astrid Ericssons lägenhet när telefonen ringde. Mannen förklarade inledningsvis att han hade tänkt på henne och behövde hjälp.
När Astrid Ericsson tvekade, sade mannen:
- "Känner du inte igen ditt barnbarn". Hur vet de att jag har barnbarn? Chansar de bara? säger Astrid Ericsson.
- "Är det Anton?" frågade jag då.
Anton är hennes barnbarn och svaret från mannen var givetvis jakande.
Skyllde på förkylning
Då hade varningsklockorna i Astrid Ericsson redan larmat. En förkylning var bedragarens förklaring när hon inte kände igen rösten.
- Jag tänkte, fanken vad konstig han låter.
Mannen förklarade sedan att han var i Boden och i färd med att köpa en miljöbil. Problemet var att hans konto av någon underlig anledning var spärrat.
- "Jag tänkte att du kunde hjälpa mig. Det är många som vill köpa bilen och jag behöver 40.000", sade bedragaren.
När Astrid Ericsson tvekade skärpte mannen tonläget. Gång på gång försökte han få henne att ta sig till banken och hämta ut pengar.
Känner ingen rädsla
När hon ställde frågan vilket datum han var född, blev svaret: "Hallå.., hallå...".
Sedan lade bedragaren på telefonluren.
- Jag är så glad att jag frågade det. Han kunde ju inte svara.
Astrid Ericsson känner ingen rädsla så här dagen efter händelsen. Hon är mest förbannad, förklarar hon.
- Jag tycker det är vedervärdigt, det är så hemskt. Att inte gamla människor får vara i fred, inte ens i sitt eget hem. Man trodde att man var säker när man är inlåst. Men då är det den där telefonen, säger hon.
- Jädrans om jag skulle få tag på dem. Men vad skulle jag kunna göra, med min rygg.
Nu hoppas hon att polisen, bokstavligen, får tag på bedragarna.
- Många tycker att polisen är hemska, så fort de rör i någon blir det stort rabalder. Jag tycker polisen gör för lite. De skulle jädrans binda ihop dem, säger Astrid Ericsson med ett ilsket uttryck i ansiktet.
- De förstör ju för alla människor och alla gamlingarna. Tänk vad hemskt.