En isbrytare i den så kallade Atle-klassen kan komma att kallställas när Sjöfartsverket behöver dra ner på kostnader. Åtgärden får kritik av företrädare för hamnarna i Norrbottens kustkommuner och det finns oro över att hamnar kan komma att stängas när isbrytarkapaciteten inte räcker till.
Under måndagen meddelade Sjöfartsverket att det kommer krävas omfattande besparingar framöver. Förra året gav en förlust för Sjöfartsverket på över 600 miljoner kronor.
1 mars kommer Sjöfartsverket lämna in en treårsplan till regeringen och i denna finns ett antal besparingsåtgärder listade. Det handlar bland annat om nedlagda helikopterbaser och minskad administration.
För Norrbottens del sticker ett annat förslag ut – att kallställa en av de sex isbrytare som ingår i Sjöfartsverkets flotta. Det handlar om en av isbrytarna i Atleklassen, alltså Atle, Frej eller Ymer.
Åtgärden väcker känslor och oro.
Sjöfartsverkets generaldirektör Erik Eklund har tagit emot en skrivelse från Anders Dahl, vd Luleå Hamn, Ulrika Nilsson, vd Piteå Hamn, Christer Wallin, vd Kalix Hamn, Emma Sundelin, vd Port of Skellefteå samt Linda Nilsson vd vid Norrbottens handelskammare.
"Vi ser med stor oro på det beslut som Sjöfartsverkets styrelse har fattat, då isbrytning är en samhällsviktig funktion för att upprätthålla handel och leveranser till och från industrin i norra Sverige.", skriver hamnföreträdarna.
Anders Dahl, tidigare isbrytarchef men i dag vd för Luleå Hamn, har tillsammans med andra hamnföreträdare i Norrbotten lyft oron över vad en kallställning av en isbrytare kan innebära för hamnarna i Norrbotten samt i förlängningen industrin och handeln.
De fortsätter:
"Om sjöfarten inte kan upprätthållas året runt riskerar det att få allvarliga konsekvenser för hela värdekedjan inom industrin, den internationella handeln och vår nationella beredskap."
Samt:
"Vi vill därför ha svar från Sjöfartsverket på hur ni avser att säkerställa en handlingsplan för en stabil, gränsöverskridande, effektiv och konkurrenskraftig isbrytning i Bottenviken."
– Vi förstår deras oro och ska titta närmare på vad de skriver och de ska självklart få ett svar också. Vi delar i stort analysen, säger Niclas Härenstam.
Sjöfartsverket är väl medvetna om isbrytarnas betydelse för industrin och näringslivet i Bottenviken. Enligt Niclas Härenstam, kommunikationsdirektör, delar de den oro som finns i norr över eventuella konsekvenser men åtgärden kan ändå komma att bli aktuell när Sjöfartsverket måste skära rejält i sina utgifter.
Trots medvetenheten om konsekvenserna finns åtgärden om att kallställa en isbrytare med. Enligt kommunikationsdirektören väntar nu två månader av djupare analys.
– Vi kommer titta på vilket fartyg det gäller och hur ska vi gå tillväga. Och likadant för det andra, vilken bas gäller det, vilka andra fartyg och vilka medarbetare blir till slut berörda. Där är vi nog framme i slutet av april, säger Niclas Härenstam.
Om det i slutändan verkligen blir så att en isbrytare kallställs är inte klart.
Niclas Härenstam listar fyra punkter som de ser som lösningar. Den första är helt enkelt att få ökat anslag, i kombination med effektiviseringar.
– Vi skär på allt vi kan men det räcker inte. Då går vi in till regeringen och säger att vi behöver 250 miljoner mer per år i ökade statsanslag, säger han.
Den andra punkten är att få möjligheten att höja avgifterna på sjöfarten med 250 miljoner per år, främst farledsavgifter.
– Det tredje förslaget är att isbrytardriften borde bekostas av staten, precis som staten betalar snöröjning på väg och järnväg och det går via Trafikverket i det som kallas nationell plan. Där tycker vi att det är rimligt att också isbrytningen ingår som en naturlig del för att likställa trafikslagen, säger Niclas Härenstam.
Punkt fyra: Sjöfartsverket vill att statens investeringar i sjöfartens infrastruktur och fartygsflotta ska uppgå till 35 miljarder kronor över en tioårsperiod, det motsvarar tre procent av statens satsningar på drift och underhåll i trafiksystem. En procentdel Sjöfartsverket anser vara rimlig sett mot den betydelse sjöfarten har för näringslivet.
Isbrytarna är numera ett inslag i Luleås stadsbild, sedan ett par år tillbaka är Luleå hemmehamn för Sjöfartsverkets stora isbrytare och det är i Bottenviken som de främst arbetar.
Om det blir en kallställning, innebära det att hamnar kan tvingas stänga vissa tider?
– Ja, så kan det bli. Förra året hade vi en normal vinter och då var Kalix tvingade att stänga under ett antal veckor. Med lägre kapacitet, färre isbrytare, ökar den risken om det blir mycket is som förra året. Det är klart, då ligger Kalix i farozonen igen, men det kan även vara andra hamnar och då får man titta på hur det ser ut. Det beror på isläget och trafiken.
Att sätta en fast summa på vad isbrytningen kostar årligen är vanskligt.
– Det som är besvärande för oss ur ett ekonomiskt perspektiv, precis som för hamnarna, är att vi är beroende av vädret. Vår budget är väderberoende. Förra året när vi hade väldigt mycket is kostade det över en halv miljard att hålla igång isbrytardriften. I år när det varit en mycket mildare vinter ser det betydligt bättre ut budgetmässigt men vi kan ju inte budgetera utefter vädret. Det talar för att vi behöver ha en annan typ av finansiering, säger Niclas Härenstam.