För två år sedan kom en stor grupp med ensamkommande unga till Norrbotten. De flesta har rötterna i Afghanistan. Några har fått permanent uppehållstillstånd, andra väntar fortfarande på besked från Migrationsverket. Flera har fått beslut om utvisning. I serien Jag vill leva möter vi några av dessa ungdomar i en tillvaro av åldersbedömningar, ångest, väntan och förhoppningar om en framtid i Sverige.
– Att utvisa ungdomar som har hunnit rota sig i Sverige med stöd av en lång utredningsprocess som påverkar åldern är lagligt korrekt men inte anständigt. Det innebär dessutom en ökad risk för självmord, säger Jan Beskow.
Ensamkommande flyktingungdomar ställs inför en extremt svår situation, menar han. De är ofta traumatiserade sedan tidigare och försätts i en asylprocess som väcker ångest, skapar kaos och gör situationen än mer svårhanterlig.
Han påminner om att Sverige gärna vill sig se som ett land med goda människor som har välkomnat många flyktingar. Men förutsättningarna har ändrats.
– Många i samhället har gripits av rädsla för den stora flyktingströmmen. Politikerna svarar med resoluta åtgärder, som ytterligare förvärrar situationen för flyktingungdomarna och skapar ökad risk för suicid.
Det är rätt och rimligt att korrigera sina misstag, anser Jan Beskow, men en övergångsperiod är nödvändig för att inte åstadkomma onödiga skador. Under den långa asylprocessen hinner ungdomarna passera 18-årsgränsen, vilket kan bli motiv till avslag från Migrationsverket.
– Detta är inte anständigt. Det kastar in de ungdomarna in i en omöjlig Kafkaliknande värld. Denna producerar olösbara situationer och därmed mänskligt lidande, som i sin tur ger upphov till suicidalitet.
Så vad ska man göra enligt dig?
– En tanke är att först försöka förstå vad man håller på med. Att genom utredningar ta till vara de värdefulla kunskaper om suicidalitet som ligger i den uppkomna svåra situationen och samtidigt utbilda de som möter ungdomar ur denna sårbara grupp i suicidprevention.
Men detta tar tid, understryker han.
– Det är därför nödvändigt att redan nu justera ålderstänkandet och därmed behandla de ensamkommande flyktingbarn som redan kommit och rotat sig här på ett anständigt sätt.