Yves Rugamba, 25, och Yvette Rugamba, 23, är två av dem som bär upp hemtjänstens sommarschema i Luleå.
– Jag trivs jättebra och vi har ett jättebra samarbete i arbetsgruppen, säger Yvette Rugamba.
Kuriren får följa med när de besöker Kerstin Tornéus, 79 år, i hennes lägenhet på Mjölkudden. Hon välkomnar dem i hallen och kommenterar uppskattande Yvette Rugambas nya frisyr.
Kerstin Tornéus behöver få hjälp att ta sina diabetessprutor, så hon är tacksam över besöken.
– Jag skulle inte klara mig utan hemtjänstpersonalen, det är bara så.
Theresa Fredriksson arbetar som planerare på Notvikens hemtjänst, en av få hemtjänstgrupper som är fullbemannade i sommar.
– Det är jättesvårt att få personal till hemtjänsten tyvärr. Det är inte så många som söker sig hit.
En lösning har varit att de anställda får "sälja" sin semester för 5 000 kronor per vecka. I Råneå var det så svårt att få tag i vikarier att man fick höja till 10 000 kronor.
De flesta som söker sig till hemtjänsten numera är utlandsfödda, berättar Theresa Fredriksson. Av 36 anställda i Notviken är 27 nysvenskar från olika länder.
– Vi är jätteberoende av dem. Dessutom bidrar de med så mycket, även med sin kultur och idéer kring om hur man kan göra. Man lär sig av varandra, säger hon.
Yves Rugamba och Yvette Rugamba hade inga funderingar på att satsa på vårdyrken när de gick gymnasiet i Kongo-Kinshasa. Men när kriget tvingade dem att fly landet och de så småningom kom till Sverige för fyra år sedan tänkte de om.
De är sju syskon i åldern 19 till 38 år i familjen. Fyra arbetar i sommar i Notvikens hemtjänst, en i Hertsöns hemtjänst och en på Kallkällans äldreboende.
– Det är ett bra och roligt jobb. Först trodde jag det skulle vara svårt, men jag tackar Gud för att jag har kommit till Notvikens hemtjänst. Vi samarbetar så bra, så det har varit enkelt för mig att komma in i jobbet, säger Yves Rugamba.
Parallellt studerar han svenska på distans och i framtiden drömmer han om att utbilda sig till sjuksköterska eller till något yrke inom it-branschen.
Yvette Rugamba ska också fortsätta studera svenska och sedan vill hon utbilda sig till undersköterska.
– Jag trivs jättebra och vill fortsätta jobba i hemtjänsten, säger hon.
Deras lön ligger i nuläget på cirka 24 000 kronor i månaden före skatt.
Ibland är det stressigt, men oftast inte.
– Det kan hända att det blir det om någon är på dåligt humör och inte vill ta sin medicin eller ta emot annan hjälp och man måste tänka ut vilken strategi man ska använda. Men inte hela tiden, säger Yvette Rugamba.
– Om det händer att jag fastnar på ett ställe så kan jag ringa mina kollegor och be om hjälp. Då behöver jag inte vara orolig att inte hinna med nästa besök, säger Yves Rugamba.
Theresa Fredriksson delar deras bild av läget.
– Att vi har en bra bemanning här är grunden till allt. Men jag vet att det finns andra grupper där man är få och som har det väldigt stressigt. Är det några sjuka på morgonen så packas schemat. Det är tråkigt att det ska vara så, säger hon.
Totalt i sommar arbetar i Notvikens hemtjänst 16 män och 20 kvinnor. 11 har undersköterskeutbildning.
När Theresa Fredriksson själv började i hemtjänsten var det nästan uteslutande kvinnlig personal.
– Jag tycker det är kul att det finns både män och kvinnor. En manlig anställd kan prata med en manlig brukare på ett annat sätt, det blir en annan jargong. Och så är de starka, säger hon.
Det finns dock kvinnliga brukare som inte vill bli duschade av manlig personal.
– Vi försöker tillgodose önskemålen, men det finns ingen garanti för att det alltid går att lösa, säger Theresa Fredriksson.
Efter ett uppmärksammat våldtäktsfall inom hemtjänsten i Luleå fanns det till en början en viss oro bland brukarna.
– Men nu tycker jag att det har gått över. De har stort förtroende för vår personal.
Däremot kan det vara problem med språket.
– Vi får ibland samtal från brukarna som säger att de inte förstår vad personalen säger eller inte blir förstådda.
Hur hanterar ni det?
– Vi får ha ett samtal med brukaren. VI försöker också hjälpa våra nya anställda och de vet att de alltid kan höra av sig med frågor.
Yves Rugamba och Yvette Rugamba har förståelse för att de äldre tycker att det blir problem.
– Det är viktigt med kommunikationen. Men man får ha tålamod och använda kroppsspråket, säger Yvette Rugamba.
Kerstin Tornéus håller med.
Vad gör du om det är någon gång ni inte förstår varandra?
– Då frågar jag om och då löser det sig i regel. Jag är en omfrågare, säger hon och ler stort.