"Tänk om vi varit på fel plats"
För två år sedan befann sig Joel Liljedahl i Thailand. Han undkom tsunamin.- Efteråt tänkte jag på vad som hänt om vi varit på fel plats, beskriver han tankarna.
- Vi ville inte låta oss avskräckas Thailand är för fint för det. Vi åkte till Krabi, sedan till Phuket. Allt var sig likt. Fast på Phi phi var det ju inte på det viset, säger han om en mer drabbad del av Thailand.
Såg skakningar
Vrider vi klockan tillbaka till 2004 så var släkten Liljedahl, med flera familjemedlemmar, på resa över jul. De kom den 19 december och bodde vid Kata Beach. Joels mamma hade på annandagen varit uppe vid sextiden på morgonen och såg att det skakade i vattnet i glaset, men tänkte inte så mycket mer på det.
Kring 9.30 på morgonen kom flodvågen som orsakats av jordskalv ute på havet. Familjemedlemmarna, fördelade på flera generationer, hade dock sovit längre än vanligt denna dag. Fadern Gunnar, hans mormor och hennes partner hade gått mot stranden vid tiotiden. Fast de vände om efter att ha mött människor som kom skrikande.
Trötthet samt valet av plats och hotell kom att bli familjens lycka. Alla klarade sig. Under samtalet kommer dock Joel Liljedahl in på en kamrat som befann sig på Khao Lak och som senare skulle visa sig ha omkommit. Han tillhörde den hårt drabbade familjen Weinz från Luleå. En rad familjemedlemmar omkom. Joel Liljedahl var på den minnesstund som hölls för familjen. Sammantaget omkom 14 norrbottningar.
Mindre drabbad
Familjen Liljedahl befann sig vid katastroftillfället som framgått på annan plats. Den platsen blev mindre drabbad, fast även här dog människor.
- Farsan ville först att vi skulle bo så nära stranden som möjligt. Det hotellet såg inte så bra ut efteråt. Vi kom att bo högre upp. Det första jag minns från den här dagen var att vi skulle äta frukost på morgonen och morsan ringde och sade att det hänt en naturkatastrof. Farsan var inte där när vi kom och då började man fundera.
- Det hade kommit in vatten 500-600 meter in mot land och det låg kvar. Senare drog vattnet sig tillbaka. Då först vågade vi ner och titta. Restauranger vi brukade äta på var borta. Det var stor förstörelse. Det hela blev en stor chock men vi fick ingen riktig uppfattning om det som hänt innan vi hört om det i media. Vi såg inga döda men det var folk som dött på våra stränder, säger Joel Liljedahl.
De pratade med folk i omgivningen. Det ringdes många samtal. Efterhand klarnade bilden.
- Ni som var hemma visste nog mer än vi som var där.
I Sverige sände TV återkommande redan från tidiga timmar på annandagen. När Kuriren gick i tryck hade det kommit uppgifter på att omkring 11.000 människor eller fler kan ha dött i Sydostasien. För varje dag tiden framöver steg dödstalen. Det hade dröjt innan vidden av katastrofen i Sri Lanka, Indonesien och Indien stod klar.
Åkte hem fortare
Familjen Liljedahl åkte hem ett par dagar innan först tänkt.
- De som prioriterades var de som mist anhöriga. Givetvis. Så här efteråt tänker jag på hur osnyggt Sverige skötte sig och att vi kunde ha varit på fel plats vid fel tillfälle. Jag förstår inte varför alla var så trötta den här dagen, funderar Joel Liljedahl.
Allt Sverige gjorde blev fel, menar Joel Liljedahl som hörde uppgifter på att Sverige erbjudits flygplan men avböjt.
- De borde ha kört ner en armada av plan direkt.
Läs mer:
<STRONG><A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Ettan.asp?CategoryID=2764&ArticleID=1379990&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2">Barn berättar med bilder</A></STRONG>
Så jobbar vi med nyheter