Nu när EU-länderna ska ta emot allt fler flyktingar ökar också behovet av tolkhjälp i ankomstländerna. Tarek Abo Azza är 27 år och en av många frivilliga krafter som hjälper till i Luleå.
För två år sedan var han själv tvungen att lämna allt bakom sig och fly. Han färdades till fots och gjorde den svåra resan över Medelhavet. Men det fanns inget val, han måste undkomma kriget i sitt förra hemland Syrien.
– Jag bodde i Damaskus och jag hade det perfekta livet. Jag hade ett litet hus för mig själv, jag hade ett perfekt jobb som ingenjör. Det gjorde mig mycket ledsen att jag måste lämna mitt land.
Vi träffar Tarek Abo Azza en av de här dagarna i början av oktober, precis efter att hundratals flyktingar har anlänt till järnvägsstationen i Luleå. Han hjälper till och tolkar så ofta han kan, de flesta flyktingar som kommer är från Irak och liksom han själv är de arabisktalande.
– Flyktingarna som kommer har många frågor. Många vill veta vilket land som är bättre, Sverige eller Finland. Jag kan inte säga hur det blir för dem, men för mig är Sverige det bästa. Många vill till Finland för de hoppas att de snabbare ska få uppehållstillstånd där.
Tarek Abo Azza flydde ensam och kom först till Malmö.
– Jag hade en kompis här i Sverige som berättade om Luleå, Luleå, Luleå, säger han och skrattar.
Kompisen skickade en tågbiljett och Tarek Abo Azza hamnade här. I dag bor han på Örnäset och hans mamma och bror som han först tvingades lämna kvar i Syrien har också flyttat hit. Han fick uppehållstillstånd efter fyra månader i landet och började studera svenska direkt. Han blir blank i ögonen när han berättar om tiden på flykt och om de minnen som dagens flyktingströmmar väcker hos honom. Själv har han hittat tryggheten här och helt nyligen fick han erbjudande om arbete på ett telekomföretag i stan. Han måste bara ordna ett svenskt körkort.
– Jag är så nära att nå mitt mål. Jag tror på en perfekt framtid.