Det är upptakten till denna sceniska bearbetning av Alfred Hitchkocks klassiker "De 39 stegen".
Och för publiken är det bara att hålla i hatten. För det går undan - speciellt för två av föreställningens skådespelare; Maja Runeberg och Martin Sundbom – som gestaltar allt från poliser, hemliga agenter, professorer, domare, teaterarbetare, tidningsförsäljare, fiskare och värdhusvärdar för nämna några karaktärer som pjäsens huvudperson Richard Hanney, gestaltad av Daniel Träff, möter under sin flykt undan polisen. Den uttråkade ungkarlen befinner sig plötsligt vara mordmisstänkt och hamnar mitt i en spionhistoria med kopplingar till Skottland.
Och det är främst de myller av karaktärer i Maja Runebergs och Martin Sundboms rolltolkningar som lyfter detta spiondrama och ger föreställningen dess komiska nerv. Speciellt Martin Sundbom får verkligen spela ut sin komiska talang i Mr Memory, fiskaren, mjölkbudet, professorsfru och värdhusfru. Med myckets små medel – tandproteser, mössor, rockar, peruker och mängder av dialekter – lyckas dessa två skådespelare med skicklighet och blixtens hastighet växla rollfigur. Det är imponerande och att ensemblen vid något tillfälle spricker medvetet och omedvetet bidrar till känslan av teaterlek. För i Lars G Svenssons regi flörtar man inte bara vilt med filmnoir genren – vilket ges uttryck i scenografi och kostym, via filmklipp och antydningar till olika filmklassiker – utan också med rena karikatyrer och mänskliga schabloner. Klassiska filmkyssar blandas friskt med scener kopierade från exempelvis Sound of music.
Slutresultatet, ja det är faktiskt i det stora hela roligt om än smått svammligt ibland. "De 39 stegen" är underhållning, inget annat. De som efterlyser djupsinnig teater- eller samhällsanalys göre sig icke besvär.