Luleå domkyrkas klocka har stått still i flera veckor.
– Det är ett gammalt urverk så det är lite rackel med att få det att fungera, säger Peter Vinsa, fastighetschef i Luleå domkyrkoförsamling.
Reservdelar är beställda men har blivit restnoterade – för andra gången.
– Vi behöver byta ut hela drivenheten. Vi försöker få till det så fort som möjligt, för klockan är ju något som Luleåborna tittar på, säger han och tippar på att vi får tåla oss ett par veckor till.
Han upplever dock inte att de har varit särskilt uppretade.
– Innan mobiltelefonernas tid däremot – då ringde folk på en gång när klockan stod still.
Så småningom ska det bli en digital klocka som styrs inifrån, så att vaktmästarna slipper klättra upp i tornet för att ställa om klockan manuellt när det slår om till sommar- och vintertid, berättar han.
Med digitala siffror?
– Nej, det skulle vara fult, det vill vi inte ha. Då tror jag länsstyrelsen skickar mig till någon bunker, säger han och skrattar.
Känner du någon sorts skyldighet att den ska fungera?
– Det är väl tråkigt med en klocka som inte fungerar och någon liten skyldighet har vi ju eftersom det tillhör vårt kulturarv.
Klockan har blivit bytt tidigare och han uppskattar att den nuvarande är från 1980-talet.
Även Diös klocka på Storgatan krånglar och det har den gjort minst ett år.
– Vi har haft problem över tid och har försökt laga den med reservdelar som har strulat. Vi har fixat något och trott att det ska fungera och så har den stannat igen. Nu har vi beställt ett nytt urverk och så har det blivit försenat, säger Johan Lång, affärschef på Diös.
Det är inte så många som gör den här typen av urverk mer, konstaterar han.
– Till efter semestern tror jag att vi får stå ut. Då hoppas jag vi ska kunna se vad klockan är igen.
Känner du inte ansvaret att folk ska komma i tid till jobbet?
– Nej, mycket känner jag ansvar för, men inte det, säger han leende.
Bland förbipasserande som Kuriren möter på Storgatan är det flera äldre som har märkt att klockorna står still. Men de yngre låter förvånade.
– Jag har armbandsklocka på mig hela tiden så jag bryr mig inte så mycket. Men det är märkligt att de står still, säger Saga Lindberg.
– Faktiskt har jag inte tänkt på det, men det är klart att det är bra om den går rätt, säger Saga Lindvall.
– Nu när jag vet det kanske jag kommer att tänka på det. Men jag tror inte att de flesta bryr sig, jag tror de har mobiler, säger Tindra Eliasson.