Det var för ett år sedan som 18-åriga Antonia Paula de Costa fick sin bröstcancerdiagnos.
Det kom som en chock för alla. Inte minst för storebror Principi Paulo.
– Jag mådde så dåligt. Till slut orkade jag inte ens gå ut. Jag bara tänkte på hur jag skulle kunna hjälpa min syster. Det var min flickvän som kom på lösningen.
Den 16 januari arrangerade paret en uppmärksammad stödkonsert i Lärkans aula, där alla intäkter gick till systern flygbiljett till Sverige. Totalt samlade de ihop 21 290 kronor.
Läs mer: En kväll till stöd för Fofa
I fredags sågs syskonen för första gången på sex år.
– Haha, jag trodde att jag skulle svimma. Jag visste inte hur hon såg ut. Hon var bara elva år när vi sågs senast.
Den 20-årige Luleåbon berättar om sin familjs historia på flytande svenska. Han talar om det hårda livet efter föräldrarnas bortgång.
– Jag var elva år när jag som äldsta barnet fick ansvaret över min familj. Min pappa var militär och de är inte så populära i Angola. Jag och mina två syskon fick klara oss själva. Som tur är fick vi ibland hjälp av vår granne.
2010 flydde Principe Paulo, då 14 år gammal, från Angola. Utan att säga något till sina syskon lämnade han hemmet i huvudstaden Luanda och kom till Norrbotten som ensamkommande flyktingbarn.
– Jag älskar Luleå, säger han och brister ut i ett brett leende.
I dag är Principe Paulo i slutskedet av sitt examensarbete på gymnasiet. Till sommaren tar han studenten från Textil & design-linjen.
Varje månad har han pratat med sina syskon och skickat pengar till deras skolgång och hyra.
"Fofas" cancerdiagnos förändrade alla planer.
– En cancerbehandling i Angola kostar jättemycket. Jag har inte råd att betala.
I dag äter "Fofa" cellgifter. Hon bär alltid keps över sitt nyklippta hår för att dölja hårbortfallet.
På tisdagen kom hon till Luleå.
– Det är för kallt här, men jag är glad att vara tillsammans med min bror igen. sade Antonia Paula de Costa på portugisiska.
På tåget upp till Luleå kräktes hon efter varje måltid.
– Det gör mig orolig. Jag vet inte riktigt hur sjuk hon är, inflikar Principi Paulo.
Nu hoppas syskonen att hitta hjälp i Sverige. Det handlar först om att genomgå en läkarundersökning. En första kontakt är redan tagen med Hertsöns hälsocentral.
Nästa steg blir att ansöka om asyl.
– Jag vet inte om det går. Vi måste försöka, men jag låter henne inte bo på något asylboende. Nu är min syster i Luleå. Hon ska bo med mig, berättar Principi Paulo.