Tomtefar tar julen med ro

Årets tomte i Norrbottens Kuriren hade lite svårt att bestämma sig vilket hav han skulle segla ut på i livets långa färd. I början, vill säga. Det blev just de stora vattnen som lockade och innan han vinklade in på tomtejobbet seglade han runt på de sju haven och intresset för historia och vatten sitter fortfarande kvar. Djupt rotat.
Därför har årets tomte inte riktigt den traditionella klädseln utan har valt att agera i en utstyrsel som ligger honom mer varmt om hjärtat, om man så äger.
- Sinbad sjöfararen fascinerade mig tidigt och det är nog därför jag ser ut som jag gör, skrattar tomtefar när Kuriren träffar honom för en liten pratstund mitt i julstök, stress och allehanda förberedelser för den stora dagen den 24:e.

Massor av applåder
Vi träffas i den s-t-o-r-a tomteverkstaden där det råder febril aktivitet. Här ska stortomten, tomtemor och alla nissarna roa och underhålla en massa, massa besökare ända fram till julaftonen.
Precis som de faktiskt har gjort de senaste månaderna.
Och tomtefar - han har fått ta emot massor av skratt, applåder och beundran från den som kommit på besök. Det har, helt enkelt, handlat om succé. Och tomtefar har haft roligt.
- Jo, det kan man säga. Att göra människor glada är ju min huvuduppgift och det är härligt att se och höra, säger tomtefar och plirar lite klurigt med ögonen och kliar sig samtidigt i det stora Gandalf-skägget.
- Jag börjar bli lite sårig under näsan. Det har varit ganska mycket av och på den senaste tiden, konstaterar han och visst går det att spåra en viss rödbrusighet på överläppen.
Varför det är så - återkommer vi till lite senare.

Kaffekokandets konst
Tomtefar har, som sagt, mycket att stå i dessa dagar och det finns ju vissa uppgifter som är lite, lite viktigare än de andra när det lackar mot jul. Att koka kaffe är en av dessa typiska sysslor som vilar på tomtefars axlar. Här kan vi lugnt slå fast att det handlar om en expert på att få det bruna guldet att smaka exemplariskt gott, som står för kokandet.
Han har en närmast filosofisk inställning till kaffekokandet och erkänner att det närmast är en konstart det handlar om som ska skötas med den varligaste av händer.
- En näve är alltid en näve. Stor eller liten så är den alltid likadan. Och, kom ihåg, att den första koppen den ska pannan alltid ha tillbaka, utbrister tomtefar med kraft, vilja och inlevelse. Trots att skogspannan, kaffepåsen och den sprakande eldstaden saknas vid just detta tillfälle.
Tomtefar är en facetterad personlighet. Han räds inte att ta på sig den filosofiske rollen av skogsmurvel, sjöfarare eller bekymrad politiker. Han kan axla de flesta av mantlar och han har, genom hela sitt tomteliv, aldrig varit orolig för utmaningarna som personlighetsbytena kräver.
- Nej, det blir nästan bara mer och mer intressant med åren, konstaterar han.

Karismatisk vattenrallare
Ni har säkert redan räknat ut vem som döljer sig bakom årets tomteskägg. Eller i vilket fall anat vem det kan röra sig om. Att vi använder en av Nottbottensteaterns sminkloger till förberedelserna, plus en av scenerna när bilderna ska tas, ger er ännu ett par ledtrådar till den "stora hemligheten".
För här inne kan inte tomtefar koka sitt kaffe. Fast han gjort det kväll efter kväll så länge nu och just den monologen är den scen som verkar ha satt sig allra djupast hos de åskådare som kolla in pjäsen om Vietaskuppen där Jalle Lindblad är den karismatiske, grovhuggne karikatyren av en vattenrallare, far och make som mejslats fram via Mikael Niemis precisa manus.
- Just i scenen med kaffet har jag valt att följa Mikaels text helt ordagrant. Den är så innerligt skriven och jag har märkt att folk tycker om den.
Varför, tror du?
- Jag tror att det handlar om igenkännandet. Så är det oftast när vi spelar att det folk känner igen och kan relatera till, det är också det som sätter sig djupast. Och vem kan inte på något sätt ta till sig hur man ska koka kaffe ..?, funderar Jalle Lindblad och avslöjar sedan ett par riktiga, små, hemligheter om sig själv.
- Jag är egentligen ingen direkt friluftsmänniska även om jag kokat kaffe över öppen eld någon gång. Och Vietas ..? Jag visste inte om platsen och jag hade absolut inte en susning om att hela den dramatiska kuppen hade hänt, säger han.

Gillar läget
Har du varit till Vietas?
- Nej, men jag har varit i Porjus och i Jokkmokk spelade vi den mest "tokiga" föreställningen av alla hittills. Publiken tyckte det var hysteriskt kul.
Jalle Lindblad kliar sig en extra gång under nästippen där mustasch av, mustasch på under kväll efter kväll, föreställning efter föreställning sakta men säkert nött ut skinnets naturliga spänst.
- Tja, det sliter att vara på scen. Man får ta lite avigsidor också. Men det är absolut inget problem. Det är bara att gilla läget, fortsätter Lindblad som, den pensionär han numera är, inte har en tanke på att trappa ner sitt skådespelande.
Tvärtom har han mer jobb än någonsin men han hinner ändå med att ägna kraft och tid åt sitt eget tomteland, nämligen Svartöstaden.
Där han han vuxit upp och han håller hela tiden ögonen på utvecklingen, jobbar med aktiviteter där ute, inte minst för ungdomarna. Man kan helt enkelt säga att Jalle Lindblad är Svartöns egen tomtefar - utan att överdriva alls.

Gärna sill och snaps
Grannen Mila berättar att han varje jul klär upp sig till deras egen tomte och ger också barnen i familjerna i närheten en oförglömlig rollprestation på julaftonens eftermiddag.
Själv är Jalle Lindblad en tämligen traditionell julfirare och han säger sig vilja ha lugn och frid i stugan, lite sill och gärna en snaps, tillsammans med familjen - då är han förnöjd och glad.
- Det stressas alldeles för mycket i onödan. Att äta gott och umgås är den bästa julen för mig. Det ska vara stilla men barnen ska, naturligtvis, få sitt. Det är ju deras högtid, fastslår han.
Hade ni tomte hemma när du var barn?
- Absolut. Men min far var en alldeles förfärlig tomte. Alldeles förfärligt dålig med grotesk pappersmask. Vi bara suckade och väntade att han skulle gå så vi fick öppna julklapparna, minns han - och ler brett.
Sedan slår han ut med armarna. Skägget fladdrar och glasögonen hoppar till på nästippen när han med enfas, övertygelse och fullständig inlevelse utbrister i; God Jul!
Vi kan bara hålla med - och önska detsamma.

Tomtefar tar ­julen med ro

Tomtefar tar julen med ro