Toppen, vi är hemma

Efter många veckors strapatser i Himalaya kom de tre Piteåborna Mattias Marklund, Ingemar Enberg och Andreas Marklund till Kallax och Luleå på fredagen. Alla har den där solbrännan som man får efter en längre fjälltur. Men männens utflykt var ingen vanlig vandring. Målet var världens sjätte högsta berg, Cho Oyo i Nepal. Och de lyckades också nå toppen men de var nära ett misslyckande. Det berättar de de tre strax efter att de landat på Kallax och kramats om av anhöriga.. ? Vi hade vandrat i flera dagar när det plötsligt tog stopp på 6.400 meter. Då återvände vi till baslägret på 5.700 meter. Vi tänkte först ge upp men så bestämde vi oss för att ändå försöka. Så vi stannade i två dagar och vilade. Sedan kunde vi återuppta vår klättring, säger Mattias Marklund. Lång erfarenhet De tre männen har lång erfarenhet av att bestiga höga berg. Bland annat har de varit på Nordamerikas högsta berg, Mount McKinley i Alaska. De har också varit på toppen på Sydamerikas högsta berg som ligger i Chile. Berget heter Concagua och är 6.962 meter högt. De tre kamraterna berättar om hur de började fjällvandra, åka skidor tillsammans och fiska. Utmaningarna växte och det har fört dem till olika ställen på jorden. ? De flesta som bestiger Cho Oyo använder sig av bärare och sherpas, vägvisare. En sådan kostar 24.000 kronor. Men vi avstod, inte för kostnaden utan för att vi ville bestiga toppen på vårt sätt, säger Andreas Marklund. Att ta sig till en så hög höjd kräver en speciell teknik. Det är lite av tre steg upp och två tillbaka. ? Det är som om man trimmar kroppen, man tar sig upp till 6.400 meter och gör ett läger, sedan tar man sig ned till 5.700 meter, Och efter vila fortsätter man, upp och sedan tillbaka, säger Ingemar Enberg. Lärt sig mycket De tre säger att de lärt sig mycket av sitt äventyr. Där ingår att de ska ha mer utrustning med sig. Bland annat behövs tre tält så att de kan upprätta tre läger ? det behövs för att underlätta klättringen. ? Vi hade 25 kg packning vardera och det är mycket, speciellt när man kommer upp på hög höjd, säger Mattias Marklund. Han visar takten som de höll: korta och oändligt långsamma rörelser. Ultrarapid är inte ordet. ? Om man går i normal takt blir man alldeles andfådd, det är som att springa uppför en brant sluttning. Därför måste man röra sig mycket långsamt. Det är den tunna luften som gör människan svag och som därför kräver försiktighet. Men det var inte bara det som gjorde klättringen och vandringen svår: temperaturen var nere på minus 35 grader. Och så blåste det hårda vindar. ? Kylan var jobbig, det var som om vår utrustning inte räckte till riktigt ordentligt, säger Andreas Marklund. Han var illa ute ett par gånger: fötterna blev riktigt kalla. Men då fick han värma den i armhålan på någon av sina kamrater. ? Vår utrustning är den bästa som man kan få tag på. Våra stövlar är tre i en med isolering mellan varje sko. Och det kostar mycket pengar, bara skon kostar 5.500 kronor. De tre männen lämnade Piteå den 29 augusti. Strapatserna i Himalaya har inte avskräckt dem för att smida planer på nya äventyr. Mattias Marklund talar om sitt mål: att bestiga världens högsta berg Mount Everest och dess topp på 8.850 meter. Hans två kamrater har ett annat önskemål: ? Jag och Ingemar tänker korsa Antarktis med skidor, det är 450 mil och tar 110 dagar, säger Andreas Marklund.

Toppen, vi är hemma

Efter mycket slit och strapatser stod de tre Piteåborna vid sitt mål: toppen på berget Cho Oyo, 8.201 meter över havet.? Det var mäktigt att se Mount Everest, tårarna började rinna, säger Mattias Marklund.

Efter mycket slit och strapatser stod de tre Piteåborna vid sitt mål: toppen på berget Cho Oyo, 8.201 meter över havet.
? Det var mäktigt att se Mount Everest, tårarna började rinna, säger Mattias Marklund.