För ett och ett halvt år sedan gick flyttlasset norrut från Göteborg. Efter 15 år i storstaden längtade Peter och Sofia Lingman till Norrbotten eftersom båda växt upp i Kiruna.
En intensiv kampanj av Luleå kommun, där kuststaden i norr marknadsfördes med enkelheten för barnfamiljer, hade gjort beslutet enklare att ta.
Nu ser verkligheten ut att bli något helt annat än de tänkt.
Tre timmar
Trots att det finns fyra förskolor inom en radie av några hundra meter från deras bostad i Sunderbyn, tvingas de snart skriva in den 14 månader gamla dottern på en förskola i bostadsområdet Notviken eller Porsön.
Det innebär ett resande på tre timmar eftersom familjen bara har en bil. Det börjar med en promenad till storasyster Sagas dagis, sedan vidare till busshållplatsen, bussbyte i Notviken, en kortare busstur och efter det en promenad till.
Lägg till de givna tidsaspekterna med små barn som på- och avklädningar och blöjbyten, då förstår ni.
- Ska man verkligen behöva transportera barn på det här sättet. Jag tycker inte det är rimligt? säger Peter Lingman och förklarar sedan att tiden kunnat kortas ner till två timmar om en till bil inhandlades.
- Det blir ju att storasyster får vara på dagis den tiden extra. Det är bortkastad tid.
Ingen lösning
Någon hjälp från närstående finns inte heller för familjen Lingman.
- Vi kommer att få göra den här resan, vi har ingen backup. Vi har ingen lösning.
När Kuriren kommer på besök visar Peter Lingman var den fyraåriga dotterns förskola finns, ett stenkast från familjens hus.
- Det är ju ingen slump att vi flyttade hit. Det var viktigt.
Peter Lingman tror att politikernas ambitioner att spara resurser den här gången får motsatt effekt. Om han måste gå ner i arbetstid innebär det minskade skatteinkomster för kommunen.
I dag är det 21 barn som står i kö till förskolorna i Sunderbyn. Trots det renoveras en av förskolorna vilket är en anledning till problemet.
- Det är tjänstemän och politiker som gjort misstagen och nu skjuter de över det på föräldrarna, säger Peter Lingman som sökt svar hos de ansvariga.
Utan framgång.
- Jag tycker det är nonchalant. Får man inga svar på sina frågor är det svårt att reda ut det, säger han.