– En, två, tre, fyra … Ida Lundberg, 12, räknar gulden som Luleås hemmalag tagit och konstaterar nöjt att det är fler medaljer på gång.
Hon och mamma Martina, 46, värvades av mormor Inga-Britt, 76, till funktionärsstaben redan när Ida var tre år ung och det behövdes förstärkning under en match. Nu är de ett sammansvetsat funktionärsgäng.
– Efter den kvällen blev vi tillfrågade om vi ville fortsätta och jag sa ja. Men det minns jag inte, skrattar Ida och konstaterar att hon i princip är uppvuxen i baskethallen.
Att de är tre generationer som vigt en del av sin fritid åt att stötta basketsporten är unikt och de har blivit ett känt fenomen bland besökarna.
– Jag har varit funktionär i närmare 25 år och många har haft årskort lika länge, vi har alltid mycket att prata om. Uppdraget är så socialt att jag inte har behov av andra pensionärsträffar, säger Inga-Britt.
Hon spelade själv basket under skolåren i Överkalix och har alltid varit intresserad av basket. Inga-Britt har haft säsongskort så länge hon kan minnas och värvades som funktionär av en kompis. Det var så roligt att Inga-Britt fortsatte, och extra kul är det nu när hon delar engagemanget med dotter och dotterdotter.
Hon har inte bara lärt känna supportrarna, utan också många spelare.
– Jag jobbar med både dam- och herrlaget och har lärt känna många av de största, som Eric Elliot och Anna Barthold. Ibland när gamla spelare får syn på mig blir de överraskade att jag fortfarande är kvar. Vårt jobb är uppskattat.
Även Ida har fått ett särskilt band till flera spelare, varav vissa till och med engagerat sig i Idas eget idrottande.
– Jag tränar både simning och spelar basket i två lag i Sunderbyn. Bria Goss brukade komma och heja på mig när jag tävlade. Det var extra roligt, säger Ida, vars liv på många sätt präglats av basketsporten.
Ida har sett till så att basketspelarna gjort ett besök på hennes skola, något som uppskattades av både lärare och elever.
När hon gick i förskoleklass och klassen övade på alfabetet skulle de ha med sig saker som började på olika bokstäver.
– Då tog Ida med sig spelarkort med spelare vars namn började på de olika bokstäverna, säger mamma Martina och berättar att dottern pärlat otaliga armband och dekorationer till sina favoritspelare.
Själv hade Martina ingen kunskap om basketsporten eller dess regler när hon tog sig an funktionärsrollen. Men hon har lärt sig.
– Ja, nu har jag suttit vid sidan om och sett så många matcher så nu förstår jag vad olika avblåsningar och tecken från domaren betyder, säger hon.
Martina och Ida började som matchvärdar, precis som mormor Inga-Britt. Men nu har de avancerat till golvtorkare. Mormor Inga-Britt hjälper ovana besökare att hitta både sittplats och toalett och dotter och dotterdotter sitter redo vid planen för att torka torrt på basketplanen. Det är också de som rullar ut röda mattan när matchens sponsor ska presenteras. Under slutspelet är det de som håller i svenska flaggan.
– Vi är alltid på plats en timme före matchstart. Det är mycket som ska förberedas inför en match och alla har olika roller. Efter matchen assisterar vi när det är dags för spelarnas autografskrivande.
Trion säger att det behövs fler ideella krafter och att det vore roligt med lite föryngring.
– De flesta är ju äldre och jag minns när Ida var liten och frågade om vi skulle vara funktionärer eller pensionärer, skrattar Martina.