8-årige Zeke är ingen liten hund. Tassar stora som dasslock och en kroppshydda som utgörs av 40 kilo muskler.
– Han var fem när vi tog honom. Han är den coolaste hund jag vet, han är så lugn, säger Ulla Johansson.
Det var makarnas son som gav dem Zeke då han tyckte de skulle ha en hund. Han kommer från en kennel i Överkalix där han verkat som avelshund. Första gången han klev in genom deras ytterdörr minns de så väl.
– Jag tänkte, herregud så stor, minns Ulla Johansson.
Men den som är stor måste också vara snäll, något som Zeke tar på största allvar. När han träffar nya människor går han bara lugnt fram till dem och ställer sig bredvid. Tätt intill om det är möjligt, kanske de vill klia lite. Lasse Johansson berättar att han inte brukar ha honom kopplad på promenader, men när de rör sig bland mycket folk kopplar han alltid honom.
– Då han är så stor finns det folk som är rädda för honom. Zeke själv bryr sig varken om andra hundar eller människor, säger han.
Ulla Johansson är den av makarna som är mest hundvan, genom åren har det blivit ett flertal hundar. De senaste har alla varit schäfrar eller blandras med schäfer. Hon säger att hon ofta får höra saker som att det måste vara besvärligt att ha hund och att hon måste älska att städa. Någon har även sagt att pensionärer inte ska ha schäfer.
– Varför skulle man inte kunna ha det, måste man ha en liten hund för att man är pensionär? Folk tror väl inte att man orkar. Han är det bästa som finns, säger Ulla Johansson kärleksfullt om deras vän.
Zeke gillar husse skarpt. Ulla Johansson berättar att när maken inte är hemma ligger hunden vid ytterdörren och väntar. Mat och sovklockan kan Zeke utan och innan.
– När jag lagar mat till oss i köket brukar han ligga och stirra på mig om det är dags för hans mat och han slutar inte att stirra förrän jag ger honom. Och när han ätit middag går han alltid in i sovrummet och sover ett par timmar. Sen vill han gå ut, då hämtar han en leksak och går till dörren, berättar hon.
Zeke är en hund som väcker uppmärksamhet. Lasse Johansson berättar att när de besöker en marknad får Zeke ofta provsmaka korv och skinka.
– Jag minns en gång på matmarknaden då jag blev bjuden på en skinkbit. Jag trodde det i alla fall. När jag skulle äta den började försäljaren att vifta med armarna och säga, 'no,no the dog', säger han och skrattar.
Vill du också berätta om din bästa vän? Mejla mig!
kod till rörligt: