Det berättar kriminalvårdsinspektör Eva Dufva Hansi.
Anstalten i Luleå har säkerhetsklass två och de män mellan 18 och 21 år som placeras här är vanligen dömda för rån, misshandel och narkotikabrott. Anstalten är alltid fullbelagd och till de nio brottslingarna finns förutom sju ordinarie vårdare också en lärare, Ingvar Ededal.
– Vi försöker alltid få killarna att börja studera. Oftast har de en bristfällig skolgång och kanske också koncentrationssvårigheter. Därför gör vi också adhd-utredningar. Alla vill inte gå i skola men jag har inte träffat någon som inte vill kunna saker.
Studier är frivilliga men dagaktivitet obligatorisk så om en intagen inte vill studera får han arbeta med fastighetsskötsel som gräsklippning, snöskottning och liknande. De sköter också om tvätten från häktet, som ligger på samma område. De intagna erbjuds också vårdprogram för ökad självinsikt, konfliktlösning och självkontroll. Att låsa in och tvinga nio unga män som inte känner varandra att umgås tolv timmar om dagen skapar en speciell stämning.
Eftersom det är en så liten anstalt kommer personalen nära de intagna.
– Vi styr ofta om samtal och diskussioner om de handlar för mycket om till exempel brott eller droger, det vill säga om samtalen blir destruktiva. Vi är öppna och raka med vad som är okej och inte. Vi försöker att ha en ständigt pågående dialog och har varje fredag möten med personalen och killarna där vi tar upp sådant som är aktuellt, säger Ingvar Ededal.
De unga männen bedöms dagligen utifrån bemötande, ordningen i cellen och hur väl de följer rutinerna. Allt skrivs ner och är grunden för ett förmånssystem där de intagna kan tjäna polletter som kan växlas mot varor men också kläder, mattor och gardiner. På onsdagar träffar varje intagen kriminalvårdsinspektören och går igenom veckans rapporter och delar ut polletter.
– Det systemet fungerar bra på den här anstalten och skapar en lugnare stämning, berättar Eva Dufva Hansi.