De har nyligen stÀdat ur den stora longtailbÄten för sÀsongen och nu vÀntar flera lediga mÄnader.
â Sulai och hans slĂ€ktingar som driver företaget Raksabai med bĂ„tutflykter jobbar bara tre mĂ„nader om Ă„ret. Sedan ligger bĂ„ten i vatten för att inte angripas av termiter. BĂ„ten ska vaktas och mĂ„las om tre gĂ„nger per Ă„r. Annars Ă€r lĂ„gsĂ€songen ganska chill. Vi har nyss tagit varsin massage och nu ska vi spela volleyboll pĂ„ stranden innan det Ă€r dags för middag, berĂ€ttar Jeanette Lestander Leechangtai nĂ€r vi hörs över ett telefonsamtal.
Livet blev just sÄ downsizeat som hon hade förestÀllt sig innan flyttlasset gick, men det har inte varit helt smÀrtfritt att anpassa sig.
â Som svensk sĂ„ har jag ett annat tempo i mig. Jag vill kĂ€nna mig behövd och att jag gör nytta. NĂ€r det Ă€r turistsĂ€song hĂ€nger jag med som fru pĂ„ bĂ„ten. I Thailand följer fruarna ofta med sina mĂ€n till jobbet. Kunderna Ă€r uteslutande svenskar sĂ„ jag fĂ„r prata mitt modersmĂ„l och kan berĂ€tta om livet pĂ„ Koh Lanta. Men nĂ€r det Ă€r lĂ„gsĂ€song finns inte sĂ„ mycket att göra.
Jeanette sÀger att hon vill vara sysselsatt och nu jobbar hon bland annat med att skriva en bok om hennes och Sulais liv. MÄlet Àr att berÀttelsen en dag ska filmatiseras.
De var bara 22 Ă„r nĂ€r de möttes och blev kĂ€ra. Hon, den svenska tjejen pĂ„ lĂ„ngresa i vĂ€rlden, och han, pojken som sov i ett trĂ€d, kunde inte slita sig frĂ„n varandra och Jeanette stannade hos Sulai i flera mĂ„nader. NĂ€r paret skildes Ă„t skulle det dröja 23 Ă„r innan de sĂ„gs igen. Flera vĂ€rldsdelar och ett helt vuxenliv lĂ„g mellan Jeanette, Sulai och deras kĂ€rlek â tills Jeanettes dotter Sanna gav sig ut pĂ„ lĂ„ngresa och fann sin mors ungdomskĂ€rlek.
â Hon satte oss i kontakt med varandra och jag reste till Thailand för att trĂ€ffa Sulai igen. Det var som att vi aldrig varit ifrĂ„n varandra. Tiden spolades tillbaka och vi fortsatte dĂ€r vi var senast. Vi kunde inte sluta pussas och kramas, minns Jeanette.
Ganska snart flyttade Sulai till Jeanette i LuleÄ och under hans fyra Är i Sverige hann paret med att gifta sig hemma pÄ gÄrden i MÄttsund. Sulai, som Àr analfabet, kÀmpade pÄ med att lÀra sig svenska och sÀsongsjobbade som markarbetare.
â Jag trivdes med jobbet men lĂ€ngtade efter slĂ€kten, solen och vĂ€rmen. I Thailand lever slĂ€kten tĂ€tt tillsammans och man umgĂ„s spontant med vĂ€nnerna. Det saknar jag, sa Sulai i samband med att flyttlasset gick tillbaka till hans hemland.
NÀr Jeanette och Sulai 2019 packade vÀskorna för ett nytt liv var framtiden ett vitt, oskrivet blad. Det enda Jeanette visste var att livet skulle bli totalt annorlunda Àn det hon levt dittills som projektledare i byggbranschen och Àgare av en stor gÄrd med tÀvlingshÀstar.
â Jag inspireras av Sulais livsinstĂ€llning att man ska följa sitt hjĂ€rta och göra det man kĂ€nner för. Kanske andra kan inspireras av oss. Vi har bara ett liv och kanske Ă€r inte det svenska sĂ€ttet att leva det enda rĂ€tta? sĂ€ger Jeanette.
Allt som skulle med fick rymmas i varsin resvÀska, kabinvÀska och ryggsÀck. Paret hyrde till en början ut gÄrden i MÄttsund, men nÀr en intresserad köpare hörde av sig efter ett och ett halvt Är bestÀmde sig Jeanette för att sÀlja gÄrden. Nu visste hon att hon ville fortsÀtta att visats i Thailand under vinterhalvÄret.
â Det Ă€r verkligen ett helt annat liv Ă€n det jag levde förut. I efterhand förstĂ„r jag inte att jag inte gick in i vĂ€ggen av den hektiska vardagen som jag hade.
Jeanette tillbringar alltid somrarna i LuleÄ, dÀr slÀkt och vÀnner finns kvar.
â Det Ă€r ju dem jag saknar mest med LuleĂ„. Sanna och Erik, mina barn, kommer ofta till oss pĂ„ Koh Lanta och hĂ€lsar pĂ„ och det Ă€r jĂ€ttemysigt.
Annat som Jeanette kan sakna Àr lakrits - och krispighet.
â Knarrande snö, kall, krispig luft, knĂ€ckebröd och chips â ja, allt som Ă€r krispigt. I vĂ€rmen och den höga luftfuktigheten finns det ingen krispighet.
Det har gÄtt sex Är sedan paret packade vÀskorna och lÀmnade Sverige, men att Jeanette en dag ÄtervÀnder till LuleÄ pÄ heltid Àr inte omöjligt.
â Man vet ju aldrig vad framtiden bĂ€r med sig. Vi lever ett enkelt och nedskalat liv, som jag lĂ€ngtade efter. Med allt vad kulturskillnader, sprĂ„kförbistring och lĂ€gre levnadsstandard innebĂ€r har det inte varit helt smĂ€rtfritt. Men vi kĂ€mpar fortfarande pĂ„, sida vid sida.