Ute på "svagisen"

- Vi vet ju vad vi sysslar med, men det måste man för att ge sig ut så här tidigt.Det tidigaste Kari Jämsä varit ute hittills, har varit den 18 oktober. Men på tisdagen tog han och Per-Ola Johansson en tur, den 13 oktober 2009. Inte i Luleå skärgård, som annars anses vara en plats för god skridskoåkning ganska ofta under säsongen.- Onej, skärgården har långt ifrån frusit till, säger Kari Jämsä.I stället handlar det om små tjärnar i närheten av residensstaden där isen lägger sig tidigt.Och ändå var det här och där för tunt. Vindbrunnar i isen låg fortfarande öppna och utgjorde risk för skridskoåkarna.- Det är så tunn is att det sprakar och knakar när man åker, berättar Kari Jämsä.Däremot tror han att under natten till onsdagen kommer istäcket att växa ytterligare några centimeter.- Om det var fyra, fem centimeter i dag, så är det nog sex, sju centimeter i morgon, onsdag, hoppas han.Då hoppas han också kunna ta ut sina kollegor i långfärdsskridskoklubben på tur där han och Per-Ola Johansson skrinnat på tisdagen. Skridskoklubbens "turlur" ger besked.- Aldrig ensam på isen, det är en dödssynd för långfärdsskridskoåkare, påpekar han med eftertryck.

Ute på "svagisen"

Han verkar faktiskt tycka att det var nog kanske dristigt i överkant. Men nu har långdfärdskridskoentusiasten Kari Jämsä och och hans åkkamrat Per-Ola Johansson begått skridskopremiär. Rekordtidigt, dessutom. - Men egentligen är det på tok för tunna isar, säger Kari Jämsä.