På onsdagen lämnade regeringens särskilde utredare, Stefan Strömberg, in sitt förslag till förändringar i brottmålsprocessen. En av dessa förändringar, om förslaget genomförs, innebär att åklagarnas yrkande om påföljd blir den övre gränsen i ett mål.
Med nuvarande regler kan domstolen döma ut ett hårdare straff än det åklagaren yrkat på.
Den här verkligheten hoppas Jan Wennerbrandt slippa.
- I dag är domstolen helt obunden. Det där kan innebära enorma felaktigheter, säger han.
Felaktigheter som blir en direkt följd av lockelsen från åklagarna om sänkta straff, menar Wennerbrandt.
- Det blir ett indirekt kronvittnessystem. Att "lägga" någon genom att lämna felaktiga uppgifter. Ju större morot, desto större risk att de väljer att lämna fel uppgifter. Hur många Quickhistorier skulle vi inte kunna få några år senare?
Advokaten ger sedan ett konkret exempel på hur det skulle kunna se. En bank rånas av två män varav den ena grips.
För att klara upp brottet lockar åklagaren som leder brottsutredningen den misstänkte gärningsmannen som nu sitter frihetsberövad med ett konkret förslag: "Om du berättar, så kanske ..."
- Sådana diskussioner kommer sedan aldrig att synas någonstans. Domstolen kan i dag rätta till en sådan sak, konstaterar Jan Wennerbrandt.
- Jag tror man ska hålla väldigt hårt på trepartsprocessen. Att två parter ställs mot varandra inför en tredje. Det gjorde väl den nya belysningen av Quickfallet väldigt klart.
Wennerbrandt är också kritisk till förslaget om att prövningstillstånd ska gälla i alla brottmål. Om förslaget klubbas innebär det att många mål aldrig kommer att prövas i hovrätten.