Utvisningshotad i hela sitt liv

Videon är inte längre tillgänglig

Får Maria stanna i Sverige? Den frågan plågar Lisa och Jens Marklund dag och natt. Den väcker Lisa mitt i natten. Får henne att sätta på ljudböcker i hopp om att de ska överrösta olyckskorparna. Den tvingar Jens att snöra på sig joggingskorna så att han ska kunna springa ifrån ovissheten.

Får Maria stanna? I tre år har de väntat på svar.

Maria Gevokiyan lämnades över till fosterfamiljen i Blåsmark när hon var en vecka gammal. Placeringen skulle vara ett par månader. Marias biologiska mamma var apatisk och pappan för sjuk för att ta hand om den nyfödda dottern och hennes storebror David. Pojken kom till ett annat fosterhem. Flyktingfamiljen från Armenien splittrades, men träffas så ofta det går.

Utvisning eller uppehållstillstånd? Migrationsverket har sagt nej, men i vintras ansökte familjen Gevokiyans advokat om att utvisningen inte ska verkställas. Migrationsverket har ännu inte svarat på det.

Under åren i Blåsmark har Maria lärt sig att krypa och gå.

När migrationsverket avslog ansökan om uppehållstillstånd kunde Maria redan gå, och hon trivdes som en del av familjen i Blåsmark utanför Piteå. När media och allmänheten berördes av hennes öde, anordnade manifestationer och fördömde Migrationsverkets obeveklighet, kunde Maria redan säga mamma och pappa. Beslutet överklagades, och överklagandet avslogs. Då tog Maria på sig rosa klänningar och drömde om att bli prinsessa. Nu är hon tre år, hon pottränar för fullt och älskar att dansa i köket hemma hos familjen Marklund.

Och frågan är ännu inte besvarad: Får Maria stanna i Sverige?

Vilken dag som helst kan beslutet komma, det som alla i Blåsmark fasar för: Utvisning.

– För vår familj skulle det vara en katastrof, säger Lisa Marklund och syftar också på Marias tre äldre systrar Alva (14), Elsa (12) och sexåriga Thea. Systrarna kan knappt prata om risken att Maria försvinner från familjen.

För även om framtiden är lika oklar som tidigare, så har det förflutna förändrats. Minnena och de gemensamma upplevelserna har lagrat sig som årsringar kring familjen och Maria och familjen Marklunds öden har vävts samman och gjort dem odelbara.

– Tänk dig själv att leva med att ditt yngsta barn kan utvisas från landet vilken dag som helst och det finns inget du kan göra åt det, säger Lisa Marklund.

Vardagen i Blåsmark utanför Piteå ser annars idyllisk ut. Gården är omgiven av en stor trädgård och skog. Förutom myggen finns inget hotfullt i sikte. Maria studsar tryggt mellan systrar, rutschkana, gungor och studsmatta. Hon dansar och grimaserar. Hon är bedårande.

– Det är en jätteglad tjej och väldigt känslosam och utåtriktad, säger Lisa Marklund. Det märks att hon mår bra. En gång i veckan träffar Maria sin biologiska pappa. Marias bror David är sedan januari tillbaka hos sina föräldrar i Byske. Men föräldrarna vill att Maria tills vidare ska stanna kvar hos familjen Marklund.

– Maria har börjat bearbeta att hon har två mammor och två pappor. Det är något som hon inte riktigt får ihop, hon undrar varför det bara är hon av systrarna som träffar den andra pappan, säger Jens Marklund. Jens och Lisa skjutsar Maria och är måna om att kontakten med den biologiska familjen hålls vid liv och är så bra som möjligt.

– För mig är det enda viktiga att Maria inte far illa, och jag förutsätter att myndigheterna tänker likadant. Därför vore det sjukt om man utvisade familjen, säger Lisa Marklund.

Men de fortsätter att vänta. Och väntan är olidlig.

– Ovissheten tär, vi vet inte vad som ska hända och vi kan inte påverka. Så man går runt och grubblar och löser hypotetiska problem, men i slutändan kommer man alltid tillbaka till samma punkt. Vi vet inget, säger Lisa Marklund.

För över tre år sen lades Maria i deras händer, men inte hennes framtid och öde. De beslut som rör Maria tas av Migrationsverket, kommunens socialtjänst och de biologiska föräldrarna. Familjen Marklund är statister i beslutsprocessen.

– Det som räddar oss är de små, vardagliga glädjeämnena. Vi har lärt oss genom det här att man måste njuta av varje dag, vi vet inte hur morgondagen ser ut. Varje dag som Maria får vara kvar, är en bra dag, säger Jens Marklund.