Sporten kallas urban skiing och den stora utmaningen är just att skidåkningen och tricken sker i bebyggelsen.
Torsdagens träningsplats är Luleå tekniska universitets huvudstråk Regnbågsallén.
David Tornéus, Jacob Stålnacke, Richard Watts och Oscar Uvemo har byggt en liten snövall framför ett trappräcke och fäst en bungylina i ett närliggande träd.
De turas om att hjälpa till att spänna linan genom att dra den bakåt så mycket det går. Skidåkaren får sedan ett klarttecken innan medhjälparen släpper taget och kraften från bungylinan ger skidåkaren den fart han behöver.
Snurra 90 grader
Efter hoppet gäller det för skidåkaren att snurra 90 grader och sedan glida på stången så långt det går. Naturligtvis med så avancerade upp- och avgångar som möjligt.
Ja, det är precis så svårt som det låter.
- Det gäller att komma precis rätt och få rätt balans annars glider man av snabbt, säger Jacob Stålnacke.
För flera av åkarna är det första gången de testar urban skiing på LTU. De blir snabbt varse att svårighetsgraden är aningen högre än ledstången de är van vid i skidbacken.
- Den är både kortare och tjockare så det här var mycket svårare, säger David Tornéus som har svårt att hitta den rätta balansen.
Hans klubbkamrater från Bodens extremsport peppar honom lika mycket inför varje försök men den här dagen stämmer inte tajmingen.
David Tornéus har sysslat med extremskidåkning i fem år och drömmen är att kunna livnära sig på hobbyn.
- Men dit är det en oerhört lång väg och frågan är om jag någonsin kommer nå upp dit. Jag gör det mer för spänningen just nu, det är en adrenalinkick, säger han.
Varför är inte svårt att förstå.
Bara några få meter till höger om trappräcket ligger en betongbyggnad och det krävs bara ett litet misstag för att det ska gå riktigt illa.
- Jag tror jag har slagit mig ordentligt två gånger men jag har aldrig brutit någonting, jag kanske har haft tur, säger Tornéus innan han kastar sig ut för trappräcket ännu en gång.