Trots de näst intill oändliga valmöjligheterna som ofta presenteras i en bardisk, faller många kroggästers beslut på öl. En stor stark. En klassisk, lite blaskig, lager. Men skillnaderna i pris varierar kraftigt. Kuriren undersöker saken närmare bland Luleås krogar.
På Taps beställer vi i en öl för 112 kronor. Pubchefen Janne Nilsson menar att de flesta beställer vanlig lager, trots det breda sortimentet.
– Många tar en klassisk stor stark, det säljer absolut bäst. Sedan är suröl väldigt populärt, framför allt bland tjejer, säger han.
Hur är Luleåborna när det gäller öl?
– Väldigt kunniga skulle jag säga. Många kan ganska mycket om öl och väljer till exempel suröl som också blivit rätt populärt bland tjejer också vilket är kul.
– Jag hade önskat att det fanns ett sådant här utbud av lättillgänglig bra och intressant öl när man själv växte upp.
På Allstar sitter Stig-Oskar Nilsson och väntar på mat med en Norrlands guld i handen. Det är oftast det han beställer i baren.
– Det händer att jag tar en öl för över 100 kronor, men det tycker jag är ganska dyrt. Det kan dock vara värt det ibland, säger han.
Norrlands guld är det billigaste på Allstar för 92 kronor och är också det vi får in.
På Bishops arms beställer vi en Budvar för 88 kronor. Det är också den populäraste beställningen i baren, tillsammans med Guinness, enligt bartendern Justin Fougstedt.
– Vi har ett väldigt stort utbud som förändras hela tiden. Vissa besökare är väldigt intresserade och kollar upp utbudet på hemsidan innan de kommer hit, men de flesta beställer dock Guinness och Budvar.
Vad är den dyraste ölen ni har?
– Omkring 400 kronor tror jag.
På Craft n'draft har flera Luleåbor slagit sig ner för en after work. Det är stället, tillsammans med Ego bar på Savoy, där vi betalar mest – 95 kronor. Där träffar vi också Luleåbon Johannes Törnlund.
– Hur mycket jag är beredd att betala beror på ölens kvalitet. Om det är till ett festligare tillfälle så kan jag tänka mig betala mer, säger han.
Så gick testet till:
För att se hur mycket öl vi fick för pengarna användes en måttbägare. På varje ställe hällde vi över ölen i behållaren och lät den skumma klart innan vi antecknade volym och kostnad. Vi beställde alltid "en stor stark" och på de ställen de frågade oss vilken sa vi att vi ville ha den billigaste. För att räkna ut resultatet delade vi kostnaden på centiliterna. Vi drack inte av ölen.