Kuriren berättade i gårdagens tidning om den ilska och förtvivlan som undersköterskorna på Per Hindersagården känner inför fortsatta personalminskningar.
Sven Olsson lever med Marie som arbetar på Per Hindersagården sedan 1995.
- Det har blivit värre och värre och nu är det så att deras arbetsförhållanden slår sönder allt socialt liv vi har. Jag är glad över att barnen är utflugna, det måste vara hemskt för dem som har småbarn, säger han och fortsätter om Marie:
- Hon kan inte planera sitt liv längre, varken semester eller ett tandläkarbesök.
Hade lyfts ut
Själv arbetar han med kranbilar och säger:
- Hade vi haft sådan arbetsledning på mitt jobb hade vi lyft ut dem. Men när det gäller kvinnor så går det tydligen att göra vad som helst.
Sven Olsson har sett hustruns arbetsförhållanden försämras från år till år. Det handlar inte bara om delade turer och mer helgarbete.
- De får jäkta men de hinner ändå inte med. De gamla får ju aldrig komma ut och de har aldrig tid att sitta ned och tala med dem, säger han.
Ny skrivelse
Marie Olsson arbetar på Per Hindersagården och berättar att personalen har lämnat en ny skrivelse till facket, kommunledningen och politikerna på fredagen. Den förra, till kommunalrådet Karl Petersen, blev inte besvarad.
- Det är mycket ledsamt på jobbet nu, det är inte roligt längre, säger Marie Olsson.
Extra i fem timmar
Det är hennes lediga helg men i dag lördag måste hon arbeta extra i fem timmar. De fem timmarna har arbetsgivaren skrapat fram genom att plocka bort en timme här och där i hennes ordinarie skift. En extra dag utan extra ersättning med andra ord.
- Jag har jobbat inom äldreomsorgen sedan 1980-talet och det går inte att jämföra den tiden med dagens bemanning och dagens krav, säger Marie Olsson.