Tjänstemännens förslag om Framtidens skola landade under hösten 2015. Innan det politiska beslutet fattades våren 2016 hade flera ändringar gjorts.
Hertsöskolan fick behålla sitt högstadium, Klöverträsk skola blev kvar liksom Vitåskolan, för att nämna några.
Ändringar som förändrar effekten på det ursprungliga förslaget. Men Carina Sammeli, ordförande i barn- och utbildningsnämnden, anser inte att det slutgiltiga förslaget blev sämre.
– Jag tänker faktiskt helt tvärtom. Jag ser en stor förtröstan i att ju fler människor man involverar, även om det blir jobbigt och svårt, så får man fler synpunkter och tar bättre beslut.
Skolfrågor är komplexa, anser Sammeli.
– Det finns många olika lösningar. Mitt politiska uppdrag är att väga in så många perspektiv som möjligt.
En ny studie visar att de kommunala tjänstemännen tycker att de bör ha mer makt (se annan artikel). Carina Sammeli säger att hon sällan möts av några problem i arbetet med förvaltningen.
– De som jobbar närmast mig vet mycket väl hur rollfördelningen ser ut. Men från de längre bort, som kanske inte är vana att deras frågor blir politiska, kan det bli någon reaktion. Någon som säger "Ni politiker, vad vet ni om det här egentligen?". Mitt svar då är att jag inte är proffs på det här. Jag är folkets representant och har med mig andra tankar och värderingar.
I slutet av maj 2016 presenterades nästa stora utredning: framtiden för Luleås badhus.
Fritidsförvaltningen hade gjort en gedigen utredning. Totalt fanns åtta olika förslag med kostnadskalkyler.
Politikens beslut blev ändå ett förslag som inte fanns: Hertsön får ett nytt badhus, Råneå och Gammelstad blir kvar, tillsammans med Pontusbadet.
– Det är spelets regler och det som vi alltid har att förhålla oss till. Vår uppgift är att servera ett så bra underlag som möjligt för att politikerna ska ta så bra beslut som möjligt. När det gäller badhusen så handlade våra förslag om hur mycket bassäng man får för pengarna. Något annat hade vi inte väg in utan det är politikernas jobb, säger fritidschefen Helén Wiklund Wårell.
Någon större frustration över förslag som förkastas har hon inte märkt av.
– Nej, det är inte jätteofta. Det kan vara när någon ny börjat, som är van att man gör på andra sätt. Då kan det bli lite frågor. Men de flesta här vet skillnaden på vad och hur. Politiken säger vad, vi säger hur. Den dagen jag som tjänsteman inte kan acceptera det måste jag göra något annat.