Det är en forskargrupp i USA som står bakom projektet. De samarbetar också med universitetssjukhuset i Umeå som behandlar en del av proverna. Tanken är att man ska komma närmare svaret på frågan varför fler kvinnor som fött barn klarar sig från bröstcancer medan de som inte fött barn oftare drabbas.
Det är redan känt att graviditeten i sig har en skyddande effekt. Svaret på gåtan om hur det skyddet uppstår och verkar, tros vara kopplat till graviditetshormonet HCG - man vill veta vad i arvsmassan som gör att generna förändras och hur den skyddande effekten uppnås.
Kan man hitta den "markören" kanske den kan leda till svaret och då hoppas man få fram ett förebyggande medel som påminner om HCG.
- I vissa fall kan man få ett livslångt skydd från graviditet men det är inte så enkelt att man kan säga att man är garanterad att klara sig från att få bröstcancer bara för att man har fött barn. Det är mer komplicerat än så.
Självklart att delta
Det blev mammografin i Sunderbyn som fick till uppgift att rekrytera kvinnor till undersökningen. Att genomföra samma typ av test på hemmaplan i USA skulle för forskarna vara nästintill omöjligt. I Norrbotten, däremot, gör vårt sjukvårdssystem det möjligt.
Men det är inte hela sanningen, enligt Janet Åhman.
- Det finns något mer här. De norrbottniska kvinnorna har en sådan empati för andra och alla som tar kontakt med oss här tycker det är självklart att delta i undersökningen.
Redan 2008 startades den första delen av forskningsprojektet. I den fasen ville man undersöka kvinnor i åldrarna 50-69 år. I det skedet fanns det en oro för att kvinnorna skulle ställa sig tveksamma till att ställa upp och lämna vävnadsprov.
- Ett bröst är ju inte bara en kroppsdel utan det står ju för så mycket mer - som kvinnlighet, sexualitet, amning och så vidare, och det kanske inte är enkelt och självklart för alla att exponera sig på det sättet.
Men oron visade sig vara obefogad.
- Vi fick ett enormt gensvar. De flesta ser det som självklart att ställa upp.
Genom mammografin får teamet kontakt med många av de kvinnor som vill hjälpa till. Sköterskorna som jobbar med mammografi har en lång erfarenhet av att ta emot kvinnor. Janet tror att det sätt de jobbar på - där mycket bygger på kommunikation och lyhördhet - kan ha bidragit till att kvinnorna känner sig trygga nog att vilja anmäla sig till undersökningen.
Saliv- och vävnadsprover
Det deltagarna bidrar med är att de får fylla i ett frågeformulär, lämna salivprov, blodprov och ett vävnadsprov från bröstet. Det som är unikt med det här projektet är att kvinnorna som ingår är friska. Tidigare har den mesta forskningen bedrivits på redan drabbade kvinnor.
I den andra omgången som startade i våras, söker man kvinnor i åldrarna 30-44 år. Alla kvinnor som fyllt 40 kallas till regelbundna mammografiundersökningar så många kan fortfarande rekryteras där.
De andra, yngre kvinnorna som inte börjat kallas till undersökning ännu, hoppas man hitta genom kampanjer och information som läggs ut på landstingets hemsida och genom att hänga upp affischer och lägga ut broschyrer lite här och där.
- De amerikanska forskarna är imponerade och väldigt tacksamma mot kvinnorna här. De har påpekat det flera gånger.
Janet tycker att arbetet med forskningen och deltagandet i projektet har gett henne och de andra på mammografienheten på Sunderby sjukhus en djupare dimension och en större mening med det dagliga arbetet.
- Även för oss i personalen har det gett jättemycket att få vara delaktiga i ett större sammanhang. All forskning gör att rutiner och behandlingsresultat blir bättre och att man får en bättre kunskap genom hela kedjan om en sjukdom. Det känns också fantastiskt att få jobba över kontinenterna.
Janet har mejlkontakt varje vecka med statistiker i Umeå och New York. Hon skickar prover till Philadelphia där de analyseras. De har också regelbundna telefonkonferenser.
Någon gång inom den närmaste tiden kommer de amerikanska forskarna att komma på besök och då hoppas man också att projektet ska få lite mer ljus på sig.
För en god sak
Janet är tillfälligt projektanställd för att jobba med undersökningen men hon har jobbat på mammografin nästan ända sedan starten. Verksamheten drogs igång den
8 mars 1989 och hon tillträdde sin tjänst samma höst.
- Ibland har jag funderat över varför jag blev kvar så länge. Jag har kommit fram till att det bland annat måste bero på att här jobbar man för en god sak. Jag har tidigare kanske inte rest runt så mycket i länet men sedan när man började träffa alla dessa kvinnor, kändes det som om det sattes färg på den där kartan som tidigare varit ganska grå. Det är fantastiskt att få träffa alla dessa människor och vi är alltid oerhört välkomna.
När hon fick frågan om hon ville arbeta med projektet fanns det ingen tvekan. Även om det har varit mycket jobb och vissa stunder en del språkförbistringar - "Jag har fått träna mycket engelska" - så understryker hon det faktum att de är ett team där alla jobbar tillsammans och hon beskriver samarbetet mellan läkare och sjuksköterska som väldigt tajt.
De flesta har något slags förhållande till bröstcancer. Det kan vara en mamma, en syster eller någon annan släkting eller vän som är eller har varit drabbad. Alla vet att det också kan drabba en själv någon gång eller någon närstående. Däri ligger nog förklaringen till att så många ändå ser det som självklart att dra sitt strå till stacken, tror Janet.
- I dag räknar man med att cirka 70.000 kvinnor i Sverige lever med en bröstcancerdiagnos. Kanske måste vi se det som positivt att så många lever - men det innebär också att både du och jag och alla andra känner någon som har eller har haft bröstcancer. Vi har alla en relation till den här sjukdomen.