Kommunen anser inte att den silar mygg och sväljer kameler i skyddsområdet runt vattentäkten. Markägarna på södra stranden menar att de nya bestämmelserna jagar gräsklippare och kor på södra stranden men blundar för industrier och tung trafik på den norra.
Detta tillbakavisas av Stefan Marklund på avdelningen Vatten och avlopp. Han pekar på att täkten är över 100 år gammal och att den på senare tid har nåtts av Storhedens expansion. Men industri- och handelsområdet omfattas av skyddsreglerna.
Hot mot dricksvattnet
- De nya bestämmelserna tillkom bland annat för Storhedens skull, de gamla reglerna var från 1970-talet och då var Storheden en sandslätt, säger Marklund.
Både Storsandsvägen och Storheden är hot mot Luleås dricksvatten som måste hanteras. Storsandsvägen har till exempel byggts om och fått nya diken och skyddsduk.
- Men det är ändå inte helt tryggt. En lastbil kan välta i diket och det är en jätterisk för täkten, säger Marklund.
Enligt Marklund kan också nyetableringar på Storheden stoppas om de utgör en risk.
- Men vi fixar inte allt med skyddsområde och skyddsbestämmelser är inte hela sanningen. Det handlar om det totala miljöarbetet, inte bara här utan hela vägen uppströms Gäddvik, säger han.
Han pekar på förekomsten av cryptosporidium och de epidemier som följt i des spår.
Motargument
- I Skellefteå tar man också flytande vatten och ändå kunde det hända där, säger Marklund.
Han listar fler argument mot kritiken från markägarna:
nn Marken på norra stranden lutar inte mot vattentäkten, till skillnad från den södra.
- Det finns en naturlig vattendelare vid Storheden och därifrån rinner utsläppen mot Notviken, säger han.
¤ Motorfordon som rör sig omfattas inte av skyddsbestämmelserna, av praktiska skäl.
- Det är oerhört svårt att reglera, det går inte att greppa, säger han.
¤ Bensinstationen har flyttats.
¤ Vägsalt i älvvatten är inget problem.
¤ Det är länsstyrelsen som fastställer vattenskyddsområden och regler.
¤ Det nya skyddsområdet är resultatet av många samråd med LRF, de 4.500 berörda markägarna och länsstyrelsen.
- Det finns olika intressen som ibland går mot varandra. Då får man balansera, säger Marklund.
Kompromiss
Petra Viklund, ansvarig för vattenkvaliteten i Luleå, ger ett exempel på kompromisser som gjorts. Tanken var det inte skulle få finnas betande djur inom skyddszonen.
- Men djurhållning är tillåten, säger hon.