Vuxna vågar sig ut på stan

Egentligen hade han lagt av och skulle tillbringa fredagskvällarna i TV-soffan eller göra något annat. Definitivt inte mellan 21.30 och 01.00 vandra på stan och ta hand om andras ungdomar. Sonen Daniel hade blivit 18 och dottern Jeanette hade också blivit stor, så nu fick andra vuxna ta över. Tänkte han och la sig bekvämt framför TV:n. Men då sa sonen Daniel ifrån: ? Det är ju en massa sjuor på stan och du måste ju ut och hjälpa och ta hand om dem. Ut för tusan! Då kan inte lämna dem där ute. Gäller vara uthållig Sonens ord fick honom att resa sig upp igen och därför vandrar Åke och hans hustru Frideborg fortfarande på stans gator och torg. I går kväll tillsammans med de rutinerade Tommy Sörlin och Anna Åberg som varit med nästan ända från att föreningen bildades medan Pär Granlund och Anne Hamle var nybörjare. ? Vi vill genom vår vuxna närvaro försöka att överföra ett vuxet och sansat beteende. Ungdomarna ska känna att de kan lita på oss och vi är ett givet inslag på Storgatan efter många år. Jag vet inte hur det är, men vi borde ha varit med i Staffan Westerbergs uppsättning, säger Tommy Sörlin och ler. Tommy fortsätter: ? Det gäller att vara uthålliga. Vi far inte heller och jagar ungdomarna och ringer hem till föräldrarna. Vi försöker genom vår närvaro skapa en lugn och trygg miljö och tala dem till rätta. Jag känner igen många av ungdomarna och de känner också igen mig. Åke Öström berättar om ett par av många konkreta exempel där Vuxna på stan gjort skillnad. Bland annat om en grabb som Åke träffade några gånger på stan. En tonåring som hade en flaska starkvara innanför jackan. En pojke som var på väg att tappa fotfästet och skita i skolan. ? Till slut vann jag hans förtroende och då berättade han om sina sex IG (icke godkänd). Men jag sa att han kan greja där och att det bara är upp till honom själv. Jag sa också att han var en alldeles för fin för kille att hålla på med alkohol, berättar Åke Öström och fortsätter: ? Efter det såg jag honom inte på stan mer den hösten och inte på våren heller. Inte förrän på betygsvakan på Udden då han kom fram till och mig och det riktigt strålade ur ögonen. Han berättade att han hade grejat skolan och kommit in på den linje han hade sökt ? och så var han nykter. Liknande öden är betalningen för Åke med flera som gör en stor insats på stan. ? Det var en annan kille som skröt om hur många han hade slagit ner. Jag började prata med honom och fick kontakt. Till slut sa jag att vi tycker om dig, men vi tycker inte om det du gör. Då blev han alldeles tyst och tittade i backen. Honom såg jag inte heller av förrän långt senare då han ropade ifatt mig och berättade att han hade slutat slåss. Sedan hjälpte också den killen oss med tips om där det var bråk och han tipsade även polisen. ? Det är just att någon bryr sig, att någon ser dem. Det behöver alla få känna. Man måste närma sig dem varsamt, säger Åke -Öström. Vuxna på stans ordförande berättar vilken enorm respekt de har bland ungdomar och andra på stan. Alla vet att de gör en stor och viktig insats och de är också trygga iklädda sina orange jackor. Många vill prata ? Många kommer fram och pratar och en del är tacksamma för att vi kanske tidigare har tagit hand om dem när de har varit utslagna eller stått och kräkts, säger Åke Öström. För Pär Granlund och Anne Halme var det i går kväll första gången någonsin de skulle vandra på stan i organiserad form. ? Det är av nyfikenhet men också för att jag vill engagera mig. Jag och min särbo har barn som snart är ute på stan och då vill vi se hur det är. Vilken miljö det är. Jag har själv bott efter Storgatan ovanför Fritz Ohlsson och sett en hel del stök och bråk, säger Pär Granlund.

Vuxna vågar sig ut på stan

Åke Öström var med och startade föreningen Vuxna på stan 1997. Trots att han för flera år sedan inte har egna barn på stan vandrar han på fredagskvällarna med den orange jackan på sig. ? Betalningen är att se ungdomar komma på fötter. Det är en enorm känsla, säger Åke Öström.

Åke Öström var med och startade föreningen Vuxna på stan 1997. Trots att han för flera år sedan inte har egna barn på stan vandrar han på fredagskvällarna med den orange jackan på sig.
? Betalningen är att se ungdomar komma på fötter. Det är en enorm känsla, säger Åke Öström.