Del 1 i serien "Kommunens dolda hjältar" handlade om stödassistenten Berit Vennberg på Jobbcenter södra. Här är del 2.
– Jag har väl alltid varit en som gillat att fixa och lösa problem och i det här jobbet kan det faktiskt vara allt mellan himmel och jord. Ingen dag är den andra lik, säger han.
Läs mer: Del 1: Konsten är hennes verktyg för att stötta
Vi genomför intervjun, som tillhör serien "Kommunens dolda hjältar", på andra våningen i lärarnas personalrum i Ängskolan. Jörgen Larsson har hämtat ett par gamla hyllor som han måttar upp och kapar till så att de passar på rätt ställe.
– Det ska väl upp en del pärmar och böcker och annat på de här, antar jag.
Samtidigt tar han ansvar för skattemedel.
– Det är inte första gången de här grejerna används. Man får titta i förråd och ta det som finns. Välkommen till skolans värld. Men det känns också bra, att man kan bidra till hållbarhet och att hålla kostnaderna nere.
Det har blivit drygt 20 år inom vaktmästeriet för Jörgen Larsson, 46. Egentligen är han snickare.
– Farsan var byggnadssnickare och han har varit min bästa lärare. Jag började som snickarlärling när jag var 15. Men så blev det sämre tider och jag började hoppa in som vaktmästare i skolan.
Första vikariatet var på Bergskolan.
– Det skulle bara bli en vecka, men här står man i dag.
1998 fick han fast jobb och nu tillhör han Hertsön-Örnäsets område, där han har en dryg handfull vaktmästarkollegor.
– Jo, nog har det blivit en del förändringar sedan dess. Från början var det bara skolor men år 2000 fick vi förskolorna också.
Har du några bra historier på lager från alla år?Jörgen Larsson funderar lite. Drar anekdoten från långt tillbaka som han fått berättad för sig, då någon hällt surströmmingsspad i Örnässkolans fläktsystem. Minns den gången när han backade in skolans bil i Örnässkolan.
– En gång blev vi utkallade till förskolan på Burströmska för en vattenskada. När vi kom dit så forsade det vatten ut ur huset. Ett rör under golvet hade gått sönder och det hade läckt hela helgen. Då kan man snacka om vattenskada.
Högkvarteret ligger på Örnäset, där arbetsdagen börjar klockan 7.
– Det första jag gör är att jag kollar om det kommit in några arbetsorder. Är det något akut tar man det först. Vintertid blir det ofta att vi börjar med att skotta och grusa vid entréer och handikappramper.
Just i dag ser arbetsuppgifterna på Ängskolan ut enligt följande:
Kapa till och montera hyllor i personalrummet.
Kontrollera termostaten till elementet vid gymnastiken.
Fixa sitsen på handikapptoaletten.
Grusa framför entrén till gymnastiksalen.
Och om tid finnes: montera hyllor, spegel och Ipads på förskolorna Kullen och Snömannen.
– Kullens förskola är ju ny så där har jag fått vara en hel del för att hjälpa till så att de kommer igång. Sedan kommer man på saker efter hand också. Och då kan det bli att man får byta plats på något man tidigare monterat (skratt).
Som en liten bonusinsats höll sig Jörgen Larsson på plats på morgonen när barnen skulle ut på skidåkning.
– Det är alltid lite trubbel med skidbindningar och sådant. Då får man hoppa in där också. Det är bara kul. Samtidigt får man träffa mycket folk, både barn och föräldrar. Det finns en stor frihet i jobbet och det trivs jag med.
Känner du dig uppskattad?– Absolut. Varje dag.
Jörgen Larsson börjar rota i verktygslådan.
– Senast i dag fick jag den här av personalen, säger han, vecklar upp ett papper och håller upp en vit mugg med ett handtag format som en skruvmejsel.