Raj Raj Band är bandet som bör bokas om en vill att exakt alla personer som befinner sig på Luleå Hamnfestival ska dyka upp, eller nästan alla. Det jag försöker berätta är att de är en säker bokning. Långt innan spelningen har människor samlats framför scenen och kanske är det inte så förvånande att det är många som är långt över medelåldern som står längst fram i kepsar med bandets namn på. ”Vi ska köra lite kramgoa låtar såhär i solskenet” säger bandets sångare Tore Wilhelmsson och hos mig infinner sig sommarkänslan direkt. Inte trodde väl jag att ett gäng män från Tornedalen skulle göra att jag kände att årets första sommarkänsla var där den skulle.

Raj Raj Band har sagt att deras publik är 1–101 år och jag kan inte annat att hålla med. De har lockat festivalens hittills största publik och nog blir publiken underhålla, som förväntat. Skämten om Tornedalen, hur män köper lotter och om hur bandmedlemmar ska börja träna men somnar framför tv:n går hem hos publiken. Trots roliga vardagsbetraktelser kämpar de lite med att få igång tempot hos publiken vilket är paradoxalt med tanke på hur många som har samlats för att se dem.

Det känns som att Raj Raj Band gör ännu en dag på jobbet, skämten är väl inövade och skratten som de får från publiken är förväntande. Samtidigt så är Raj Raj Band unika i sitt slag. I år firar de tjugo år och de fångar fler och fler lyssnare för var dag som går. Och kanske är det deras sätt att blanda betraktelser från hembygden, igenkänningshumor och musik som bottnar i den tornedalska musikmiljön som gör att de fortsätter att spela inför stora publiken.