Vid horisonten hägrar fler byggprojekt, staden ska förtätas. Plötsligt skjuter vertikala hus upp som sturska pelare i stadsbilden. Borta är förre stadsarkitekten Henning Gjørups riktlinjer för den arkitektoniska gestaltningen: Bebyggelsen skulle vara låg för att bevara stadens karaktär. Fyra våningar var nog.
På 80-talet behövde fastighetsägarna mer ytor för att knö in fler hyresgäster; Arkitektbyråerna kläckte en listig idé: Ovanpå den fjärde våningen ritade man in en lite indragen femte våning, som ”trollades bort” med en avvikande fasadbeklädnad. Påbyggnaden kallades ”Aronvåning” efter den färgstarke socialdemokraten Aron Marklund. Som byggnadsnämndens ordförande gillade han tricket att runda sin egen stadsarkitekt. Men mer än fem våningar blev det sällan.
I dag får nya hus häva sig upp högre, men max 45 meter. Det har Försvarsmakten bestämt. En del av Gjørups anda lever alltså vidare; Luleå behöver inte frestas att ”sätta kommunen på kartan” med bombastiska byggnader.
Men visst är höga hus spännande. Själv har jag fått nackspärr av att stirra upp mot vackra Chrysler Building och andra skrapor. Och jag hann äta New York Strip Steak på 107:e våningen i World Trade Center innan al-Qaida stängde krogen för gott. Nog trodde många av oss att de höga husens tid var förbi när terroristerna massakrerade WTC. Men det blev tvärtom: Hälften av världens alla höghus lär ha byggts de senaste 15 åren.
I Göteborg planeras Sveriges högsta kåk på 62 våningar och 250 meter. Högst i Europa blir en skrapa på Jylland, högre än Londons The Shard. Burj Khalifa i Dubai förvandlas till en kortväxt figur, när Jeddah Tower skjuter upp en dryg kilometer genom molnen. Det nya punkthuset på Varvet är alltså en rätt försynt pinne. Luleå lär få fler höga hus. I utvecklingsplanen för centrum föreslås 4 000 nya bostäder, varav 1 000 är en förtätning av befintlig bebyggelse.
Att bygga staden inåt, för att förbättra miljön och stötta en levande stadskärna, klingar positivt. Men även med utbyggd kollektivtrafik, grönare bilister och bilpooler i ett växande delningssamhälle, lär konsekvensen bli att också biltrafiken förtätas. 4 000 nya bostäder kräver minst 2 000 nya bilplatser, sannolikt fler.
Förtätningstrenden väcker huvudbry i min lekmannaskalle. Är ökad bilism inkluderad i utvecklingsplanen eller finns där en verklighetsfrämmande förhoppning att den egna bilen är på utdöende?
Kommer en ny Bergnäsbro att suga in ännu fler fordon från södra infarten? Klarar innerstaden fler bilar, p-platser och mammutgarage? Blir det tillräckligt med plats för grönområden, cykelvägar, strandpromenader och andra ytor som skapar trivsel och stärker det sociala livet? Boverket, myndigheten för samhällsplanering, menar att förtätning måste göras på rätt sätt. För en god livsmiljö krävs först att man säkerställer mellanrummen i miljön. Sen kan man bygga tätt rätt – och kanske även rätt tätt – både horisontellt och vertikalt.
Centrumhalvön mår förmodligen bäst av en blandad bebyggelse med huvudsakligen låga hus och några behändiga höghus som förhöjer den urbana upplevelsen. En och annan uppstickande accent i Luleås stadsbild är bara trevligt. Men Centrumhalvön är geografiskt begränsad, liten och mycket känslig. Därför måste trafikfrågan växlas upp till prio ett.
Förtätning får inte bli ett experiment i hållbarhet som i längden blir ohållbart.
