Idén är hennes och redaktör Stomberg på Svenska Dagbladet nappar genast. Ester är hans modigaste reporter och hon blir Sveriges första wallraffare med sina reportage om livet som piga.

I artiklarna, som föregår boken ”En piga bland pigor”, tar hon politisk ställning för den usla lönen och slitsamma arbetssituationen för Sveriges 140 000 pigor. Men artiklarna når fram till Jogersta och där känner man sig uthängda och förtalade. Sveket är ofattbart. Till slut säljer man gården och flyttar. Förhållandena på gården för pigorna är vare sig sämre eller bättre än någon annanstans, men uppmärksamheten i hela riket på förhållandena kommer många år senare att leda till lagstadgad arbetstid och lön.

Fatima Bremmer har haft tillgång till en mängd artiklar, fotografisamlingar, brev och memoarer. När hon nu skriver om detta ´djevla solsken´, som familjen trött omnämner sin dotter, i boken med samma namn: ”Detta jävla solsken”, gör hon det på ett alldeles lysande sätt. Det är en fröjd att läsa ett så inkännande och lyhört porträtt av en ung kvinna som vill allt nu genast och bokstavligen kastar sig ut i äventyr. Men kanske flyr hon mer Stockholms kulturfolk när hon hittar ”hem” hos samerna just som rasbiologerna med Herman Lundborg i spetsen härjar som värst i Lappland. Uppburen och hyllad som egensinnig journalist på SvD

Artikelbild

| Biografi. Fatima Bremmer har skrivit en omfattande biografi över journalisten Ester Blenda Nordström, Sveriges första wallraffare.

vill hon lugnet: ”Jag mår som en gud och vill helst stanna här bland lapparna och norrsken för beständigt” skriver hon i ett brev till svägerskan Gerda Nordström.

Hon skriver ungdomsböcker. ”Rackarungen” (Ann-Mari, Esters alter ego i bokserien) är förebild till Pippi Långstrump, men det blir Astrid Lindgren som får äran att ha skapat ”Den första moderna barnboken” när ”Pippi Långstrump” ges ut 1945. Enligt en dansk avhandling är texterna så lika att slutsatsen måste bli att det handlar om ”medvetna lån”.

Kanske flyr Ester Blenda också från sina förbjudna känslor för Carin Waern Frisell. Allt är enklare på fjället, hos renarna och Saarivoumasamerna ”där hon är en riktig gunstling”, skriver Hjalmar Lundbohm, Kirunas och LKAB:s starke man. Han blir lite av en mentor och han uppvaktar henne många år framöver. Liksom John Landquist, gift med Elin Wägner. Elin och Ester Blenda är nära väninnor och tillbringar en hel sommar i en liten skrivarstuga i dalarna med varsin bok på gång. Just den sommaren refererar båda till, i backspegeln, som den kanske lyckligaste.

Utdrag ur brev och böcker av Ester Blenda visar hennes ensamhet och längtan att höra till och kanske just därför blir hennes berättarkonst stundtals såå vacker. Ester Blenda hittar ingen ro. Ut igen, till USA, där hon bland annat liftar med ett godståg, UNDER vagnen, till Salt Lake City. Carin och Ester Blenda reser tillsammans. Till Spanien, Asien, via New York, San Francisco och Hawaii. Till Kina och Korea. I Japan stannar de i fem månader där Ester samlar material till en reportagebok. Där skiljs väninnorna och reser åt varsitt håll. Det ska gå två år innan de möts igen.

Energin i den förbjudna kärleken, kriminell på den tiden, till Carin - hur lever man ett liv i en sådant pågående trauma? Kanske i en enkel träkåk i 40 minusgrader på Kamtjatka på andra sidan jorden. Gift med en insektssamlande nörd. ”Manfolk är ena riktiga as”, skriver hon till sin äldre bror Frithiof Nordström som aldrig svek sin rastlösa lillasyster.

Tillbaka till Bjursnäs, barndomshemmet. Ester Blenda bor nu ensam på gården. Hon skriver till sin svägerska om ensamheten och ångesten och om knepen för att dämpa den. Den självvalda isoleringen på landet blir ett problem och intaget av alkohol och tabletter ökar.

Hon är sjuk efter alla sina resor och umbäranden. Hon lider av svår huvud- och magvärk, men frilansar alltjämt för att ha råd med Bjursnäs. Och när hon blir sittande i rullstol kommer Carin tillbaka. I någon mening försent. I ett brev till Gerda Nordström skriver hon: Att hon rasar som ett vilddjur och sprutar invektiver över oss, betyder inte att hon hatar oss – utan att hon hatar sig själv – sitt eländiga hopplöst förstörda och lemlästade jag.

Carin stannar vid Ester Blendas sida de sist åren fram till Ester Blendas död 1948.