1969, samma Är som den stora gruvstrejken bröt ut, tog Birgitta VÀlivaara över Salong NÀtt i Malmberget.
â Det var ju ocksĂ„ en upplevelse. NĂ€r folk till sist inte ens hade arbetslöshetskassa utan stod med bössor pĂ„ lördagar och tiggde vid affĂ€ren för att fĂ„ pengar till anstĂ€llda, sĂ€ger Birgitta VĂ€livaara.
â DĂ„ fick man ju se vad gruvan betydde, verkligen, indirekt sĂ„ drabbade det alla.
Sista december i Är ska kvarteret, pÄ grund av gruvans utbredning, vara tomt. Det innebÀr att Àven Salong NÀtt mÄste bort frÄn kÀllarlokalen pÄ Köpmangatan.
â Vi fick uppsĂ€gningskontrakt i fjol redan men fick vara kvar ett Ă„r till. Det Ă€r inte enbart dĂ€rför som jag slutar, utan jag fĂ„r nĂ€stan vara tacksam att LKAB gör det hĂ€r sĂ„ jag fattar att jag mĂ„ste sluta jobba, sĂ€ger Birgitta VĂ€livaara med ett skratt.
Det Àr kunderna hon kommer sakna nÀr hon lÄser dörren till salongen för sista gÄngen den 23 december.
â NĂ€r man hör att man har haft kunder som har gĂ„tt hĂ€r i 30, 40 och nĂ€stan 50 Ă„r dĂ„ Ă€r man tacksam, för man fattar inte att tiden har stuckit ivĂ€g sĂ„ fort, sĂ€ger Birgitta VĂ€livaara.
â Det var en kille som kom in med sina tvĂ„ smĂ„ pojkar, sĂ„ sĂ€ger han Ă„t mig att vet du vad, nu Ă€r du inne pĂ„ fjĂ€rde generationen. DĂ„ hade hans mormor gĂ„tt hĂ€r, hans mamma, han som tonĂ„ring och sĂ„ kom han nu med sina pojkar.
Hon beskriver salongen som en livsstil. Sedan hon fyllde 65 Är har hon haft öppet fyra dagar i veckan.
â Jag har Ă€lskat mitt jobb och gör det fortfarande. Jag tror inte att jag har gĂ„tt pĂ„ jobbet en dag och kĂ€nt att gud vad trĂ„kigt att gĂ„ pĂ„ jobbet, sĂ€ger Birgitta VĂ€livaara.
â Jag har haft förmĂ„nen att vara jĂ€ttepigg, dĂ€rför har jag sĂ„ svĂ„rt att fatta att det Ă€r dags att tacka för sig.
Hon har inte riktigt tagit in att hon snart inte ska köra den dagliga strÀckan frÄn huset i GÀllivare till salongen i Malmberget.
â Jag skjuter det lite framför mig, jag Ă€r medveten om att det handlar om en mĂ„nad snart bara, det kommer vara fruktansvĂ€rt nĂ€r jag lĂ„ser dörren för sista gĂ„ngen, sĂ€ger Birgitta VĂ€livaara.
â Det har hĂ€nt nĂ€r jag ibland har Ă„kt och handlat att jag har kommit pĂ„ vid OK-rondellen att jag inte ska jobba i dag, jag ska ju bara och handla, sĂ„ nog kommer jag köra fel mĂ„nga gĂ„nger sĂ€kert.