Vad är ett jobb? Hur skapas jobb?

En socialt begåvad kompis beskriver hur han i mataffären kommit i samspråk med en liten grabb och en stund senare, av grabbens mamma, blir erbjuden att vara barnvakt mot betalning. Där, i mataffären, uppstår plötsligt ett litet jobb.

Det är förstås långt ifrån de åtta–fem heltidsanställningar som politiska diskussioner ofta tar sin utgångspunkt i. Men någon form av inkomst borde vara bättre än ingen.

När de Nya Moderaterna och Alliansen lanserade begreppet arbetslinjen var det i motsättning till vad som skulle kunna kallas en bidragslinje. En socialdemokratisk politik där arbetslöshet gömdes undan i arbetsmarknadsåtgärder och statistik. Varje arbetad timme var bättre än ingen. Det var en rimlig utgångspunkt givet det stora utanförskap som fanns – och finns – på arbetsmarknaden.

Tills arbetslinjen började leva sitt eget liv. Till slut kunde man nästan få intrycket att arbete upphöjts till livets mening av entusiastiska allianspolitiker. Arbete var vägen till allt gott här i livet.

Men är det rimligt att politiker ställer krav på att människor ska arbeta? Är det inte snarare en egen försörjning som är det centrala? Så länge människor som kan arbeta inte ligger andra till last borde det vara upp till dem själva hur de försörjer sig. Oavsett om de lever på räntor, startar ett eget företag eller har en anställning.

För egen del är en viktig inkomstkälla uthyrning av rum i min lägenhet till Airbnb-gäster. Överhuvudtaget består mina inkomster av ett ihopplock av detta, utförande av diverse tjänster – städning, flytthjälp etc – åt andra privatpersoner och arvoden för texter jag skriver. Det är långt ifrån en traditionell anställning, men det betalar räkningarna. Är det något jag har upptäckt genom att leva så här är det att det finns små jobb lite överallt. Många behöver hjälp med flytt, städning, barnpassning, montering av IKEA-möbler, installation av datorprogram och mycket mer. För att använda en klyscha är det bara fantasin som sätter gränser.

De där enkla jobben som politiker nu pratar om finns nog där, men vi kanske måste leta lite. Det finns förstås politiska åtgärder som kan underlätta detta. Till exempel att det blir enklare för privatpersoner att köpa tjänster av varandra.

Men framför allt tror jag att fler behöver tänka som min kompis. Att man kanske inte måste ha en heltidsanställning. Att man kan skapa sitt eget jobb. Och ta de chanser som dyker upp. Även i form av ett erbjudande om barnvaktsjobb som man får vid fruktdisken på Ica.