Vi vill prata med polisen på plats, insatsledaren om hur tillståndet är för de inblandade. Har de varit med om något liknande förr och finns det systematiska fel: Är vägen felbyggd, eller säkerhetsarbetet undermåligt?
När olyckorna är svåra och någon avlider vill vi berätta vem som dog. En del kan nog fundera på varför och tycka att det är de anhöriga som ska få bestämma vad tidningarna skriver. En del kallar oss för gamar. För oss som massmedium är det en viktig del av historien.
För när vi får ett namn och ett ansikte på den omkomne blir plötsligt en händelse mänsklig. Det var någons bror, eller mamma. Någon väntade på att hen skulle komma hem. Men det är inte ett lätt jobb att göra som reporter.
Det journalistiska arbetet för att kunna berätta vem som dog, och vem personen var, ser olika ut i varje fall. Ofta närmar vi oss först genom någon som inte befinner sig i offrets absoluta närhet. Kanske en chef, eller en vän som orkar prata med oss. Har anhöriga själva varit ute i sociala medier och berättat om händelsen kan vi göra bedömningen att de vill prata om det. Som anhörig får du inte välja om vi publicerar. Men du får läsa innan, bidra med tankar och välja om du vill ge en bild till oss. Många är tacksamma över att vi hör av oss – för de vill att deras anhöriga ska bli en människa och inte ett anonymt offer.
Men det är inte alltid vi publicerar namn och bild på de som dött i olyckor. Skillnaden mellan oss som tidning och en privatperson i sociala medier är bland annat att vi har etiska regler. Däribland den här:
”Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga”
Ibland finns det fall där ni läsare aldrig får reda på namnet på den som omkom. Oftast handlar det om att vi inte är hundra procent säkra på vem det är. Eftersom vi alltid väntar tills anhöriga är underrättade kan orsaken vara att polisen har svårt att få tag i de anhöriga.
Den sista orsaken kan vara svårast. Den omkomne kan samtidigt som den är ett offer också vara den som orsakat andras skador eller död. Beslutet tas med den information vi har för stunden, och en namngivning kan göra att vi tvingas avstå från fakta i den fortsatta rapporteringen.
Varje fall är unikt och varje gång är det vår ansvarige utgivare som fattar det slutgiltiga beslutet. Men för oss är det en viktig del av vår roll – att skildra, granska och berätta.
Läs fler mediekrönikor här:
Mats Enbohm: Därför namnges grova knarkbrottslingar