Föraren av den mörka kombin svischar förbi bilkön och tränger sig in framför bussen med minsta möjliga marginal på väg hem till villan på Kronan som familjen säkert lånat sig i brygga över. Busschauffören bromsar och väser kränkt.
Själv sitter jag försjunken i ett säte baktill och spelar trollbingo på väg hem från jobbet.
"Lögnpress", "pk-media" och "folkförrädare" är just nu några av de epitet jag sitter och bockar av på min "bingobricka", som sanningen att säga faktiskt är en artikel publicerad på en sajt med – i bästa fall – svävande utgivarskap. Artikeln syftar så klart till att misstänkliggöra en hel yrkeskår och beskriver hur svensk press klappar i händerna och dansar schottis medan en obestämd aktör med världsherravälde på agendan sätter tänderna i det bräckliga folkhemslammet.
Inga konstigheter – jag är luttrad. Vi lever trots allt i en tid då folk till och med kastar sten på ambulansen...
För något decennium sedan hade en president fått på nosen direkt han blivit avslöjad av media med fingrarna i syltburken. Men plötsligt går en av världens mäktigaste män - ni vet, den orange med kotletten på huvudet – istället till motattack och beskyller journalister för att sprida en massa rappakalja. Lögner. Fake news.
Med hjälp av sin trollstab förvandlas lögnaren till hjälte och budbäraren ligger nere för räkning med ett välriktat skott i pannan.
Världen över står förvånande journalister och undrar – vad fan var det egentligen som hände?
Krigets första offer är sanningen, var det en klok grek som sa när vi i norr fortfarande satt och gnuggade träpinnar mot varandra. Det första en invaderande part gör är att sända ut desinformation och sprida sin egen propaganda – precis vad som pågår nu, fast "slaget" utspelar sig inte på en dimmig leråker utan på sociala medier.
Överallt startas det propagandafabrik – trollen har ju blivit globalt rumsrena nu. Ett enda flitigt lilltroll kan också få det att se ut som om hundratals personer tycker på ett visst sätt. De översvämmar kommentarstrådar och debatter. De följer samma mönster, har likartad vokabulär och samma mål – att skrika högre än sanningen.
Aldrig förr har medier haft en viktigare roll anser jag. När falanger medvetet vill sätta demokratins grundläggande regler ur spel krävs seriös journalistik som enträget fortsätter att granska och presentera fakta, trots motvind.
Men den viktigaste rollen har ändå den enskilde medborgaren – som måste välja att lyssna.